Hoppa till innehållet

BG Canis Minoris

Från Wikipedia
BG Canis Minoris
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildLilla hunden
Rektascension07t 31m 29,008 s[1]
Deklination+09° 56′ 23,03 ″[1]
Skenbar magnitud ()14,5[2] (14,7 – 15,2)[3]
Stjärntyp
VariabeltypDQ Herculis-variabel[4]
Astrometri
Radialhastighet ()+55,0[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -13,616[1] mas/år
Dek.: +3,347[1] mas/år
Parallax ()1,1199 ± 0,0334[1]
Avstånd2 910 ± 90  (890 ± 30 pc)
Detaljer
Massa0,78 ± 0,07[6] M
Andra beteckningar
2E 1822, 2MASS J07312900+0956231, BG Canis Minoris, Gaia DR3 3161562367602419328, Gaia DR2 3161562367602419328[7][8]

BG Canis Majoris är en dubbelstjärna i den norra delen av stjärnbilden Lilla hunden. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud av ca 14,5[2] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 1,12 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 2 900 ljusår (ca 890 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på 55 km/s.[5]

Primärstjärnan BG Canis Minoris A är en vit dvärgstjärna, som har en massa av ca 0,78[6] solmassa, medan följeslagarens är ca 0,38 solmassa.[9]

Ljuskurvor för BG Canis Minoris, anpassad från McHardy et al. (1984).[4]

År 1981 införde I.M. McHardy et al. röntgenkällan '3A 0729+103' i deras Ariel 5-satellit 3A-katalog.[10] Teamet använde en lokaliserad sökning av dessa koordinater med Einstein-observatoriet för att isolera en röntgenkälla på platsen för en blåfärgad stjärna med en visuell magnitud på 14,5. Ljuskurvan för denna stjärna visade sig vara ganska lik andra mellanliggande polarer som hade identifierats som röntgenkällor. Den totala luminositetsvariationen hos 3A 0729+103 matchade en dubbelstjärna med en omloppsperiod på 194,1 minuter. Den har även en snabbare variation med en period på 913 sekunder, vilket tolkades som relaterat till en spin-period.[4]

Standardmodellen för denna kategori av variabel stjärna består av en magnetiserad vit dvärg i en snäv omloppsbana med en sval följeslagare i huvudserien. Roche-loben hos följeslagaren svämmar över och en ström av materia faller på en ackretionsskiva i omloppsbana kring primärstjärnan. Röntgenobservationer med EXOSAT-observatoriet 1984–1985 visade att det finns två emissionsregioner. En av dessa tros vara vid den vita dvärgens magnetiska poler, medan den andra är belägen där ansamlingsströmmen träffar den vita dvärgens magnetosfär. Emissionen vid polen förmörkas delvis av den vita dvärgens rotation.[11]

År 1987 upptäcktes cyklotronstrålning baserat på den cirkulära polariseringen av dess nära infraröda strålning, den första avgörande identifieringen av detta beteende för en mellanpolär. Denna emission bekräftade modellen av en magnetisk vit dvärg som samlar massa.[12] Mätningar antydde en magnetfältstyrka på 2 - 6 MG.[13] Förändringar i rotationsperioden över tiden tyder på att den vita dvärgen långsamt varvas upp på grund av vridmoment från ansamlad materia.[2]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, BG Canis Minoris, 26 februari 2023..
  1. ^ [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (2021). "Gaia Early Data Release 3: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 649: A1. arXiv:2012.01533. Bibcode:2021A&A...649A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202039657. S2CID 227254300. (Erratum: doi:10.1051/0004-6361/202039657e). Gaia EDR3 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b c] Augusteijn, T.; et al. (July 1991), "Spin-up of the white dwarf in the intermediate polar BG Canis Majoris/3A0729+103", Astronomy and Astrophysics, 247: 64, Bibcode:1991A&A...247...64A.
  3. ^ Samus, N. N.; et al. (2017), "General Catalogue of Variable Stars", Astronomy Reports, 5.1, 61 (1): 80–88, Bibcode:2017ARep...61...80S, doi:10.1134/S1063772917010085, S2CID 125853869.
  4. ^ [a b c] McHardy, I. M.; et al. (October 1984), "Identification of 3A 0729+103 with an intermediate polar-type cataclysmic variable", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 210 (3): 663–672, Bibcode:1984MNRAS.210..663M, doi:10.1093/mnras/210.3.663.
  5. ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/123100/bgcanisminoris. Hämtad 2023-06-15.
  6. ^ [a b] Shaw, A. W.; et al. (November 2020), "Measuring the masses of magnetic white dwarfs: a NuSTAR legacy survey", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 498 (3): 3457–3469, arXiv:2008.09684, Bibcode:2020MNRAS.498.3457S, doi:10.1093/mnras/staa2592.
  7. ^ BG CMi (unistra.fr). Hämtad 2023-06-15.
  8. ^ "BG CMi". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2022-08-12.
  9. ^ Penning, W. R. (February 1985), "Time-resolved spectroscopy of long-period DQ Herculis stars", Astrophysical Journal, 289: 300–309, Bibcode:1985ApJ...289..300P, doi:10.1086/162889.
  10. ^ McHardy, I. M.; Lawrence, A.; Pye, J. P.; Pounds, K. A. (December 1981), "The Ariel V (3A) catalogue of X-ray sources. II", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 197: 893–919, Bibcode:1981MNRAS.197..893M, doi:10.1093/mnras/197.4.893.
  11. ^ McHardy, I. M.; et al. (March 1987), "Detailed EXOSAT and optical observations of the intermediate polar 3A0729+103 : discovery of two medium energy X-ray emission regions", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 225 (2): 355–368, Bibcode:1987MNRAS.225..355M, doi:10.1093/mnras/225.2.355.
  12. ^ West, Steven C.; et al. (November 1987), "The Discovery of Near-Infrared Polarized Cyclotron Emission in the Intermediate Polar BG Canis Minoris", The Astrophysical Journal, 322: L35–L39, Bibcode:1987ApJ...322L..35W, doi:10.1086/185032.
  13. ^ Chanmugam, G.; et al. (February 1990), "The Magnetic Field of the Intermediate Polar BG Canis Minoris", Astrophysical Journal Letters, 350: L13, Bibcode:1990ApJ...350L..13C, doi:10.1086/185656.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Bonnardeau, Michel (May 2016), ”BG CMi time keeping”, Information Bulletin on Variable Stars 6168: 1, Bibcode2016IBVS.6168....1B. 
  • Choi, Chul-Sung; Dotani, Tadayasu; Kim, Yonggi; Ryu, Dongsu (November 2007), ”The X-ray pulse profile of BG CMi”, New Astronomy 12 (8): 622–629, doi:10.1016/j.newast.2007.05.002, Bibcode2007NewA...12..622C. 
  • Kim, Y. G.; Andronov, I. L.; Park, S. S.; Jeon, Y. -B. (October 2005), ”Orbital and spin variability of the intermediate polar BG CMi”, Astronomy and Astrophysics 441 (2): 663–674, doi:10.1051/0004-6361:20052995, Bibcode2005A&A...441..663K. 
  • Andronov, I. L.; Kim, Y. G.; Shin, J. -H.; Jeon, Y. B. (July 2005), Sterken, C., red., ”O-C Analysis of the Intermediate Polar BG CMi”, The Light-Time Effect in Astrophysics, Proceedings of ASP Conference Series, Vol. 335, held in Brussels 19-22 July 2004 (San Francisco: Astronomical Society of the Pacific) 335: s. 355, Bibcode2005ASPC..335..355A. 
  • Hellier, Coel (July 1997), ”Spectroscopy of the intermediate polars BG Canis Minoris and PQ Geminorum”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 288 (4): 817–832, doi:10.1093/mnras/288.4.817, Bibcode1997MNRAS.288..817H. 
  • Pych, W.; Semeniuk, I.; Olech, A.; Ruszkowski, M. (April 1996), ”CCD Photometry of the Intermediate Polar BG Canis Minoris”, Acta Astronomica 46: 279–285, Bibcode1996AcA....46..279P. 
  • Garlick, M. A. (1996), ”Rotational disturbance in BG CMi”, IAU Colloq. 158: Cataclysmic Variables and Related Objects, Astrophysics and Space Science Library 208: 179–180, doi:10.1007/978-94-009-0325-8_52, ISBN 978-94-010-6632-7, Bibcode1996ASSL..208..179G. 
  • de Martino, D.; Mouchet, M.; Bonnet-Bidaud, J. M.; Vio, R.; Rosen, S. R.; Mukai, K.; Augusteijn, T.; Garlick, M. A. (June 1995), ”A photometric and spectroscopic study of BG Canis Minoris”, Astronomy and Astrophysics 298: 849–862, Bibcode1995A&A...298..849D. 
  • Norton, A. J.; McHardy, I. M.; Lehto, H. J.; Watson, M. G. (October 1992), ”BG Canis Minoris/3A 0729+103 : the true spin period revealed ?”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 258 (4): 697–704, doi:10.1093/mnras/258.4.697, Bibcode1992MNRAS.258..697N. 
  • Singh, Jyoti; Agrawal, P. C.; Apparao, K. M. V.; Vivekananda Rao, P.; Sarma, M. B. K. (October 1991), ”Spin-up of the White Dwarf in the Intermediate Polar 3A 0729+103”, Astrophysical Journal 380: 208, doi:10.1086/170575, Bibcode1991ApJ...380..208S. 
  • Singh, J.; Agrawal, P. C.; Apparao, M. V. K.; Manchanda, R. K.; Vivekananda Rao, P.; Sarma, M. B. K. (1991), ”Study of pulsations in the nova-like variable KR AUR and the intermediate polar BG CMi”, IAU, Asian-Pacific Regional Astronomy Meeting, 5th, Sydney, Australia, July 16-20, 1990, Proceedings. A92-56476 24-90 (Astronomical Society of Australia, Proceedings (ISSN 0066-9997)) 9 (2): s. 279, 280, doi:10.1017/S1323358000024139, Bibcode1991PASA....9..279S. 
  • Vaidya, J.; Agrawal, P. C.; Apparao, K. M. V.; Manchanda, R. K.; Vivekanand Rao, P.; Sarma, M. B. K. (October 1988), ”Further fast photometric observations of intermediate polar 3A 0729+103”, Astronomy and Astrophysics, Supplement Series 75: 43-46, Bibcode1988A&AS...75...43V. 
  • Falomo, R.; Bonnet-Bidaud, J. M.; Charles, P. A.; Maraschi, L.; Mouchet, M.; Mukai, K.; Tanzi, E. G.; Treves, A. (March 1987), ”Optical and Ultraviolet Observations of the Intermediate Polar 3A:0729+103 - Modulation with the Orbital Period”, Astrophysics and Space Science 131 (1–2): 631–635, doi:10.1007/BF00668148, Bibcode1987Ap&SS.131..631F. 
  • Penning, W. R.; Schmidt, G. D.; Liebert, J. (February 1986), ”Circular Polarization in the DQ Herculis Binary 3A 0729+103”, Astrophysical Journal 301: 881, doi:10.1086/163952, Bibcode1986ApJ...301..881P. 
  • Agrawal, P. C.; Apparao, K. M. V.; Singh, K. P.; Rao, P. V.; Sarma, M. B. K. (February 1984), ”Optical pulsations in the cataclysmic binary 3A 0729+103”, Astronomy and Astrophysics 131: 192–195, Bibcode1984A&A...131..192A. 
  • McHardy, I. M.; Pye, J. P.; Fairall, A. P.; Warner, B.; Allen, S.; Cropper, M.; Ward, M. J. (April 1982), Marsden, B. G., red., ”3A 0729+103”, IAU Circular 3687: s. 1, Bibcode1982IAUC.3687....1M. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]