Sveriges kommunistiska parti (1995)
| Sveriges kommunistiska parti | |
| Förkortning | SKP |
|---|---|
| Land |  Sverige |
| Partiordförande | Andreas Sörensen[1] |
| Grundat | 1977 (APK) 1995 (SKP) |
| Huvudkontor | Flyghamnsgatan 1, Skarpnäck |
| Antal medlemmar | 630 [2] |
| Politisk ideologi | Marxism-leninism |
| Internationellt samarbetsorgan | Europeisk Kommunistisk Aktion[3] |
| Färg(er) | Röd |
| Riksdagen (2022) | |
| Röstandel | 0,01 procent
|
| Mandat | 0 / 349
|
| Regioner (2022)[4][5] | |
| Röstandel | 0,02 procent
|
| Mandat | 0 / 1 720
|
| Kommuner (2022)[4][5] | |
| Röstandel | 0,01 procent
|
| Mandat | 0 / 12 614
|
| EU-parlamentet (2024) | |
| Röstandel | 0,04 procent
|
| Mandat | 0 / 21
|
| Webbplats | |
| www.skp.se | |
| Svensk politik Politiska partier Val | |
Sveriges kommunistiska parti (SKP) är ett svenskt politiskt parti, reorganiserat efter konkursen av Arbetarpartiet kommunisterna (APK) år 1995, som i sin tur grundades 1977 genom en utbrytning ur Vänsterpartiet kommunisterna (VPK). Partiet har historiskt haft sitt starkaste stöd i Norrbotten och andra mindre arbetarkommuner, men det domineras nu av de sörländska storstadsregionerna.
Ideologi
[redigera | redigera wikitext]SKP:s ideologiska hemvist är marxism-leninism och partiet uppger sig representera kontinuiteten och det historiska arvet från Marx, Engels och Lenin inom den svenska arbetarrörelsen.[6]
Politiskt program
[redigera | redigera wikitext]Europeiska unionen
[redigera | redigera wikitext]Partiet är emot svenskt medlemskap i Europeiska unionen som de anser "är en union för storföretagen" och en "katastrof för det arbetande folket".[7]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Partiet har rötter i Flammanfalangen eller Norrbottenskommunismen, som var en intern prosovjetisk grupp inom VPK när partiet under ledning av C.-H. Hermansson distanserade sig från Moskva. Den Sovjet-trogna gruppen var centrerad kring den regionala partitidningen Norrskensflamman i Norrbotten, och de tog med sig den anrika tidningen när de bröt med VPK.[8]
Partiet grundades vid en kongress i riksdagshuset 1977. Två av VPK:s riksdagsledamöter tillika partistyrelseledamöter, Rolf Hagel och Alf Lövenborg, övergick vid splittringen till APK, som således fanns representerat i riksdagen fram till valet 1979.[9]
Dåvarande Arbetarpartiet kommunisterna betonade under det kalla krigets dagar sin samhörighet med Sovjetunionens kommunistparti och övriga östeuropeiska kommunistpartier[10]. De var enligt idéhistorikern Svante Nordin starkt influerade av stalinismen.[11]
Efter riksdagsvalet 1979, då partiets två ledamöter föll ut, har partiet aldrig kommit i närheten av att vinna mandat i något riksdagsval. Man har dock vunnit mandat i vissa kommuner.
År 1995 gick APK i konkurs, det första politiska partiet som led det ödet i Sverige. Partiet reorganiserades då under namnet Sveriges kommunistiska parti. En veteran i partiet och före detta riksdagsledamot, John Takman, ledde en utbrytning och bildade ett nytt parti som även det kallade sig SKP vilket ledde till en konflikt om namnet.[12] Namnet påminde också om det kinavänliga[13] KFML, som använt exakt samma namn i allmänna val före 1986, samt KPML (r), som då använde beteckningen Kommunistiska partiet.[12] Tvisten om beteckningen SKP gjorde att före detta APK mellan åren 1998 och 2006 ställde upp i val under den kortare beteckningen Kommunisterna. År 2010 återupplivades dock beteckningen Sveriges kommunistiska parti.
Som första kommunistiska parti i svensk historia ställde partiet upp i Europaparlamentsvalet 2019.[14]
Organisation
[redigera | redigera wikitext]Partiledare
[redigera | redigera wikitext]Från bildandet 1977 fram till november 2002 var Rolf Hagel partiledare, varefter Jan Jönsson tog vid.[15][16] På den 34e partikongressen i november 2006 valdes Gun Isaxon från Gällivare till ny partiordförande, och partiets kansli flyttade samtidigt från Stockholm till Gällivare.[17] På den 35e partikongress i november 2009 valdes Victor Diaz de Filippi från Malmö till ny partiledare.[18]
Under den 37e kongressen i maj 2017 valdes Andreas Sörensen till partiordförande. I kongressens avslutningstal sa han att "även om socialismen kan tyckas vara långt borta, är den aldrig längre bort, än att vi kan nå den."[19]
Samverkande organisationer
[redigera | redigera wikitext]Ungdomar
[redigera | redigera wikitext]Partiets ungdomsförbund heter Sveriges kommunistiska ungdomsförbund (SKU). Det står under politisk och ideologisk ledning av partiet, men är organisatoriskt självständigt.[20]
Media
[redigera | redigera wikitext]SKP:s tidning heter RiktpunKt. Den publiceras både elektoriniskt och i pappersutgåva med tio nummer per år.[21]
Under 1980-talet var tidningen Norrskensflamman partiets officiella organ, efter att tidigare varit VPK:s organ i Norrbotten.[22] År 1990 separerades Norrskensflamman från partiet och blev en oberoende socialistisk tidning.[23]
Partiet äger Bokförlaget FRAM, som ger ut politiska och historiska böcker, men även skönlitteratur och barnböcker.[24]
Valresultat
[redigera | redigera wikitext]Riksdagsval
[redigera | redigera wikitext]Vid det första riksdagsvalet som dåvarande APK ställde upp i, år 1979, fick partiet 10 725 röster (0,20%), vilket är det bästa valresultatet någonsin. Det hade sitt starkaste stöd i Norrbotten, där de fick 3 310 röster (1,9%). De därefter starkaste regionerna var Göteborg (0,5%) och Västernorrland (0,4%).[25]
Det näst bästa riksdagsresultatet uppnåddes 1988, då partiet fick 9 408 röster (0,18%).[26] Sedan omorganiseringen 1995 har partiet aldrigt fått fler än 2 000 röster i riksdagsvalet.
I riksdagsvalet 2022 fick Sveriges Kommunistiska Parti 1 181 röster. De flesta kom från Stockholms kommun och län (444 röster), Uppsala län (107), Västra Götalands län (120) och Skåne (212). Partiet fick endast 19 röster i Norrbotten, partiets historiskt starka fäste.[27]
| Riksdagsval | Namn | Partiledare | Röster i Sverige |
Procent | Röster i Norrbotten |
Procent |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1979 [25] | APK | Rolf Hagel | 10 725 | 0,20 | 3 310 | 1,92 |
| 1982 [28] | APK | Rolf Hagel | 5 745 | 0,10 | ||
| 1985 [29] | APK | Rolf Hagel | c. 6 000 | 0,11 | ||
| 1988 [26] | APK | Rolf Hagel | 9 408 | 0,18 | ||
| 1991 [30] | APK | Rolf Hagel | 2 969 | 0,05 | ||
| 1994 [31] | APK | Rolf Hagel | 1 633 | 0,03 | ||
| 1998 [32] | Kommunisterna | Rolf Hagel | 1 868 | 0,04 | 355 | |
| 2002 [33] | Kommunisterna | Rolf Hagel | 1 182 | 0,02 | 312 | 0,20 |
| 2006 [34] | Kommunisterna | Jan Jönsson | 438 | 0,01 | 7 | 0,00 |
| 2010 [35] | SKP | Victor Diaz de Filippi | 375 | 0,01 | 21 | 0,01 |
| 2014 [36] | SKP | Victor Diaz de Filippi | 558 | 0,01 | 14 | 0,01 |
| 2018 [37] | SKP | Andreas Sörensen | 702 | 0,01 | 16 | 0,01 |
| 2022 [27] | SKP | Andreas Sörensen | 1 181 | 0,02 | 19 | 0,01 |
Kommunalval
[redigera | redigera wikitext]I kommunvalet 1979 tog partiet tjugo mandat i 16 olika kommuner. Av dessa var 14 mandat i 11 av Norrbottens 14 kommuner: Arjeplog (1 mandat), Arvidsjaur (1), Gällivare (2), Haparanda (1), Jokkmokk (1), Kalix (1), Kiruna (2), Pajala (2), Älvsbyn (1), Överkalix (1) och Övertorneå (1).[38] I övriga landet tog partiet två mandat i Fagersta[39], ett mandat i Kramfors[40], ett mandat i Perstorp[41], ett mandat i Tidaholm[42], och ett mandat i Värnamo[43].
Under 1980-talet behöll partiet en del stöd, men det minskade allteftersom. I Arjeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk, Kramfors, Älvsbyn och Överkalix förlorade partiet sina kommunfullmäktigemandat vid valet 1982, men i övriga tio kommuner fortsatte framgångarna lite längre. De var mest framgångsrika i Gällivare där de kontinuerligt satt i kommunfullmäktige i över tre decennier.
| Kommun | Län | 1979 | 1982 | 1985 | 1988 | 1991 | 1994 | 1998 | 2002 | 2006 | 2010 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Fagersta [39] | Västmanland | 2 | 2 | 3 | 3 | 2 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Gnosjö | Jönköping | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Gällivare | Norrbotten | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 |
| Haparanda [44] | Norrbotten | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Kiruna [45] | Norrbotten | 2 | 1 | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Kalix | Norrbotten | 1 | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Pajala | Norrbotten | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 0 | 0 |
| Perstorp | Skåne | 1 | 1 | 2 | 3 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Tidaholm [42] | V Götaland | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Värnamo [43] | Jönköping | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 |
| Övertorneå | Norrbotten | 1 | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
I kommunalvalet 1998 fick partiet 1,9% av rösterna och ett mandat i Gällivare kommun samt 2,2% av rösterna och ett mandat i Pajala. De tog även ett mandat i Värnamo.[46]
I kommunalvalet 2002 fick partiet total 1 307 röster över hela landet. Av dessa kom över hälften, 761 röster, från Norrbotten. Partiet fick 568 röster (5,0%) och två mandat i Gällivare och 98 röster (2,2%) och ett mandat i Pajala. I Piteå fick de 95 röster (0,3%) men inga mandat.[46]
I kommunalvalet 2006 fick partiet 514 röster (4.5%) och 2 mandat i Gällivare. I Pajala fick de 74 röster (1,8%), vilket inte räckte till något mandat.[47]
I kommunalvalet 2010 fick partiet 548 röster (4.6%) och två mandat i Gällivare.[48] Detta blev sista gången som Sveriges kommunistiska parti tog mandat i ett val. Efter en tvist med partiets nationella ledning, bildade Gällivarekommunisterna istället det lokala partiet Malmfältens Väl som fortsatte att ta mandat i kommunfullmäktige och även styrde kommunen 2015-2018 tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Norrbottens sjukvårdsparti och Moderaterna.[49][50]
I kommunalvalet 2014 kandiderade partiet för första gången i Malmö, där det fick 115 röster (0,06%) men inga mandat.[51]
År 2018 ställde SKP upp till val i två kommuner. De fick 168 röster (0,08 %) i Malmö och 132 röster (0,09 %) i Uppsala, men inga mandat i kommunfullmäktige.[52][53]
I kommunalvalet 2022 fick partiet 263 röster i Stockholm (0,04), 149 röster (0,08%) i Malmö och 137 röster (0,09%) i Uppsala.[54]
EU-parlamentsval
[redigera | redigera wikitext]I Europaparlamentsvalet 2019 fick partiet 974 röster (0,02 %).[55]
Partiets valsedel för EU-valet 2024 toppades av arbetsmiljöingenjören Martin Tairi, förskolläraren Winnie Lykke, lastbilschauffören Karl Gunnarsson, utredaren Zahira Sarhan och byggnadsarbetaren Lars Lundberg.[56] De fick 1 649 röster (0,04 %), vilket var nästan en fördubbling jämfört med föregående val.[57]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Sörensen ny partiordförande i SKP – RiktpunKt.nu”. riktpunkt.nu. https://riktpunkt.nu/2017/05/sorensen-ny-partiordforande/. Läst 25 oktober 2018.
- ^ Grans, Edvin (3 juli 2023). ”ABF portar kommunistparti – ”Borde ha skett långt tidigare””. Magasinet Konkret. https://magasinetkonkret.se/abf-portar-kommunistparti-borde-ha-skett-langt-tidigare/. Läst 21 september 2023.
- ^ Sveriges Kommunistiska Parti (25 november 2023). ”Uttalande från grundandet av Europeisk Kommunistisk Aktion”. Sveriges Kommunistiska Parti. https://skp.se/2023/11/25/uttalande-fran-grundandet-av-europeisk-kommunistisk-aktion/. Läst 25 november 2023.
- ^ [a b] ”Slutligt valresultat 2022”. Valmyndigheten. https://www.val.se/valresultat/riksdag-region-och-kommun/2022/radata-och-statistik.html#Slutligtvalresultat. Läst 12 november 2022.
- ^ [a b] ”Valresultat 2022 - Mandatfördelning”. Valmyndigheten. https://www.val.se/valresultat/riksdag-region-och-kommun/2022/radata-och-statistik.html#mandatfordelning. Läst 12 november 2022.
- ^ PARTIPROGRAM FÖR SVERIGES KOMMUNISTISKA PARTI Läst 2014-09-10
- ^ Sveriges kommunistiska parti, Mot EU, krig och kapitalism
- ^ ”Flamman - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/flamman. Läst 30 maj 2024.
- ^ Fredrik Jönsson, Det kommunistiska partiet återupprättades 1977, RiktpunKt, 28 februari 2017.
- ^ ”APK - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/apk. Läst 30 maj 2024.
- ^ Nordin, Svante. Efter revolutionen. Natur & Kultur. ISBN 978-91-27-15227-4. Läst 30 maj 2024
- ^ [a b] Mats Carlbom (10 september 1998). ”Röd kamp om tre bokstäver”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/politik/rod-kamp-om-tre-bokstaver/. Läst 21 oktober 2023 (via Mediearkivet).
- ^ Gunnar Brodin, red (2002). SOU 2002:87. Rikets säkerhet och den personliga integriteten. De svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet sedan år 1945. Statens offentliga utredningar, Justitiedepartementet. sid. 21, 160. Läst 21 oktober 2023
- ^ ”Kommunisterna i EU-valet”. https://riktpunkt.nu/2019/03/kommunisterna-i-eu-valet/. Läst 14 april 2019.
- ^ Partistyrelsen för Sveriges Kommunistiska Parti m.fl., Vi gratulerar på 70-årsdagen!, RiktpunKt, nr 6, 2004.
- ^ SKP:s nya partistyrelse, RiktpunKt, nummer 7, 2002.
- ^ SKP fick första kvinnliga ordföranden, Expressen, 12 november 2006.
- ^ Kongressens val och partistyrelsens konstituering, Riktpunkt, 8 november 2009.
- ^ Sveriges kommunistiska parti, Sörensen ny partiordförande, Nyheter, 30 maj 2017.
- ^ Sveriges kommunistiska ungdomsförbund, Principprogram
- ^ RiktpunKt, Om RiktpunKt
- ^ Christoffer Odén, VPK eller APK?, Örebro universitet, Humanistiska institutionen, 2008.
- ^ Anders Svensson, Tidningsföreningen Norrskensflamman – Flamman, Nyhetskartan.se, 16 januari 2022.
- ^ Sveriges kommunistiska parti, Bokförlaget FRAM
- ^ [a b] Statistika Centralbyrån, Allmänna valen 1979, Del 1: Riksdagsvalet den 16 september 1979, s19
- ^ [a b] Valresultatet i riksdagsvalet, Sverigedemokraternas mdelemsbulletin, oktober 1988.
- ^ [a b] Valmyndigheten, Valpresentationen 2022, Val till riksdagen
- ^ Riksskatteverkets slutliga sammanställning. Svenska Dagbladet 23 oktober 1982
- ^ Arbetet, 24 september 1985
- ^ Statistiska Centralbyrån, Allmänna valen 1991, Del 3: Specialundersökningar, s114.
- ^ Flashback, Val '94 (komplett lista, alla röster)
- ^ Valmyndigheten, Val 1998, Övriga partier riksdagsvalet 1998
- ^ Valmyndigheten, Valpresentationen 2002
- ^ Valmyndigheten, Valpresentationen 2006
- ^ Valmyndigheten, Valpresentationen 2010, Val till riksdagen - Röster
- ^ Valmyndigheten, Valpresentationen 2014, Val till riksdagen - Röster
- ^ Valmyndigheten, Valpresentationen 2018, Val till riksdagen - Röster
- ^ Kim Talman, Arbetarpartiet kommunisterna och deras politik, Örebro Universitet, 2006.
- ^ [a b] Ortshistoria.se, Fagerstas kommunala val 1946-2010
- ^ Ortshistoria.se, Kramfors kommunala val 1946-2010
- ^ Herr Nilsson, Riksdagsvalet 1979, Till Kritiken av den Politiska Ekonomin, 23 september 2012.
- ^ [a b] Ortshistoria.se, Tidaholms kommunala val 1919-2010
- ^ [a b] Ortshistoria.se, Värnamos kommunala val 1920-2010
- ^ Ortshistoria.se, Haparandas kommunala val 1919-2010
- ^ Ortshistoria.se, Kirunas kommunala val 1950-2010
- ^ [a b] Valmyndigheten, Val 2002, Kommunfullmäktigeval
- ^ Valmyndigheten, Valpresentation 2006, Kommunalval
- ^ Valmyndigheten, Valpesentation 2010, Val till kommunfullmäktige i Gällivare
- ^ Stig-Arne Nordström, Det viktiga är att bli av med den här regeringen, Sveriges Radion P4 Norrbotten, 30 april 2013.
- ^ Teuvo Palomäki, Här styr kommunister med moderater – ”fungerat över förväntan”, SVT Nyheter Norrbotten, 23 augusti, 2018.
- ^ Valmyndigheten, Valpresentation 2014, Kommunalval
- ^ ”Malmö - Röster - Val 2018”. data.val.se. https://historik.val.se/val/val2018/slutresultat/K/kommun/12/80/index.html. Läst 19 september 2018.
- ^ ”Uppsala - Röster - Val 2018”. data.val.se. https://historik.val.se/val/val2018/slutresultat/K/kommun/03/80/index.html. Läst 19 september 2018.
- ^ Valmyndigheten, Valpresentation 2022, Kommunalval
- ^ ”Röster - Val 2019”. data.val.se. https://historik.val.se/val/ep2019/slutresultat/E/rike/index.html. Läst 31 maj 2019.
- ^ Valmyndigheten, Valpresentation 2024, Kandidater och namnvalsedlar - Val till Europaparlamentet
- ^ Valmyndigheten, Valpresentation 2024, Val till Europaparlamentet
.svg)