Anna av Savojen
Anna av Savojen | |
---|---|
Miniatyr av Anna från 1400-talet | |
Ämbetstid | oktober 1326 − 15 juni 1341 |
Företrädare | Irene av Braunschweig |
Efterträdare | Irene av Bulgarien |
Make | Andronikos III Palaiologos |
Barn | Maria-Irene Palaiologina Johannes V Palaiologos Mikael Palaiologos |
Personnamn | Anna Giovanna |
Ätt | Savojen |
Far | Amadeus V av Savojen |
Mor | Maria av Brabant |
Född | 1306 |
Religion | Östortodox (tidigare katolik) |
Död | 1365 (58–59 år) Thessaloniki, Bysans |
Anna av Savojen (grekiska: Άννα της Σαβοΐας), född 1306, död 1365 i Thessaloniki i Bysans, var en bysantinsk kejsarinna genom giftermålet med kejsar Andronikos III,[1] som ägde rum i oktober 1326. Hon var regent som förmyndare för sin son kejsar Johannes V från 1341 till 1351, och senare ensam regent från 1351 till 1359.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Anna var dotter till greve Amadeus V av Savojen och Maria av Brabant.
Hon trolovades med den blivande Andronikos III vid en tidpunkt då han var tronpretendent och inblandad i en tronstrid med sin farfar Andronikos II. Vigseln ägde rum i oktober 1326. I samband med vigseln konverterade hon till den ortodoxa kyrkan och tog namnet Anna. Hennes make avsatte sin farfar och besteg därefter själv ensam tronen år 1328.
Regent
[redigera | redigera wikitext]Vid makens död 15 juni 1341 blev Anna regent i det bysantinska riket som förmyndare för sin omyndige son Johannes V, som var nio år gammal. Hon skulle enligt testamentet dela regeringen med Johannes Kantakouzenos. När Kantakouzenos var frånvarande för att i spetsen för armén försvara Bysans mot en serbisk attack, övertalades Anna av patriarken Johannes XIV och av hovmannen Alexios Apokaukos att avsätta honom. Hon förklarade Kantakouzenos avsatt. Kantakouzenos, som hade kontrollen över armén, lät som svar utropa sig till kejsare i Didymoteicho 26 oktober 1341, vilket utlöste ett inbördeskrig.
Bulgarien ställde sig på Annas sida medan Serbien stödde Kantakouzenos: i själva verket utnyttjade båda det bysantinska inbördeskriget för territoriella vinster medan Bysans var upptaget av inre stridigheter. Anna vände sig till Västeuropa och år 1343 förklarade hon sin lojalitet mot påven och pantsatte kronjuvelerna i Venedig.
Den 3 augusti 1347 slöts fred. I fredsavtalet accepterades Kantakouzenos som Johannes IV och senior medregent till Johannes V, och ett äktenskap arrangerades mellan Johanns V och Kantakouzenos' dotter Helena. Anna kvarstod som Johannes V:s förmyndarregent fram till 1351, men i realiteten tog nu Kantakouzenos kontroll över staten.
Senare liv
[redigera | redigera wikitext]Anna lämnade Konstantinopel 1351 och bosatte sig i Thessaloniki, där hon höll sitt eget hov och utfärdade sina egna lagtraktat och drev sitt eget myntverk som stadens regent. Detta gjordes efter förebild av en tidigare bysantinsk änkekejsarinna, som också hade regerat Thessaloniki som sitt eget rike. 1359 eller 1360 blev hon nunna under namnet Anastasia.
Anfäder
[redigera | redigera wikitext]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Savvides, Alexis; Savvidēs, Alexēs; Hendrickx, Benjamin; Simpson, Alicia; Sansaridou-Hendrickx, Thekla (2007) (på engelska). Encyclopaedic Prosopographical Lexicon of Byzantine History and Civilization (volym 1). Turnhout: Brepols. Libris 11833381. ISBN 978-2-503-52303-3. OCLC 191756349. https://books.google.se/books?id=QRNMtAEACAAJ. Läst 19 februari 2022
|