Andrakammarvalet i Sverige 1893

Andrakammarvalet i Sverige 1893 hölls i Sverige 1893.

Valsystem

Valsättet var en blandning av indirekta- och direkta val. I 120 av landsbygdens 145 valkretsar tillämpades direkta val och detsamma gällde de 41 stadsvalkretsarna. Resterande 25 landsbygdsvalkretsar tillämpade alltså indirekta val, vilka utfördes av elektorer. Stadsvalkretsarna valde totalt 83 ledamöter. Dessa var i regel enmansvalkretsar med undantag för de största städerna som fick fler mandat, dessa var; Stockholm (25 mandat), Göteborg (10 mandat), Malmö (4 mandat), Norrköping (3 mandat), Gävle (2 mandat), Uppsala (2 mandat), Karlskrona (2 mandat) och Helsingborg (2 mandat). Alla landsbygdsvalkretsar hade ett mandat var.

Rösträtt till andra kammaren hade män som var över 21 år och hade inkomst på minst 800 kronor per år eller ägde en fastighet taxerad till minst 1 000 kronor, eller arrenderade en fastighet taxerad till minst 6 000 kronor. För att vara valbar skulle man ha fyllt 25 år och bo i valkretsen.^[1] Av folkmängden den 31 december 1892, 4 806 865, hade 298 810 (6,2 %) rösträtt.

Valresultat

Valresultatet visade på en viss förskjutning vänsterut på landsbygden. Detta uppvägdes dock av att högerfrihandlarna på Östermalm som var ämbetsmännens valkrets tog fyra mandat från vänstern. Vid 1894 års riksdags öppnande i januari 1894 började mandatperioden och då var de tre största partierna i andra kammaren ungefär jämnstarka. Ett mitten-högerparti kallat Borgmästarepartiet bildades senare under mandatperioden. Partiet utgjordes främst av konservativa frihandlare som bland annat stod för en begränsad rösträttsreform och en moderat socialpolitik inspirerat av Pontus Fahlbecks reformkonservativa idéer. Borgmästarepartiet blev ett av den Boströmska rikspolitikens främsta stöd.

Partivis

Siffrorna avser de sammanlagda röstetalen för riksdagsledamöter som tillhörde respektive parti under riksdagen 1894 och baseras, liksom antalet mandat, på uppgifter om riksdagsledamöters partitillhörighet från bokserien Tvåkammarriksdagen 1867–1970. Röstetalen på valkretsnivå är hämtade från SCB. I stadsvalkretsar med flera mandat har röstetalen skattats ^[2]. Det ska också påpekas att partigrupperingarna var relativt diffusa och att partibyten inte var ovanliga.

Parti		Röstfördelning		Mandat
Parti		Röster	Elektorer	Antal	+/-
	Nya lantmannapartiet	20 887	426	75	-13
	Gamla lantmannapartiet	26 680	148	68	-2
	Centern	6 543	0	23	-10
	Borgmästarepartiet	3 352	0	12	nytt
	Vänstervilde	231	0	1	ny
	Obundna	13 170	51	49	+16
	Övriga	47 832	208	-	-
Antal giltiga röster		118 695	833	228	-
Ogiltiga röster		1 351	1
Totalt		120 046	834

Ideologisk tillhörighet

	Röster (%) ^[3]	Mandat ^[4]	+/-
Protektionister	38,7	86	-2
Frihandlare	35,2	76	+4
Högerfrihandlare	26,1	66	-2
Totalt	100,0	228	-

Valdeltagande

Antal

	Direkta val	Indirekta val	Samtliga val
Städerna	37 404	-	37 404
Landsbygden	82 642	6 644	89 286
Hela Sverige	120 046	6 644	126 690

Andel

	Direkta val	Indirekta val	Samtliga val
Städerna	61,8	-	61,8
Landsbygden	41,3	17,5	37,5
Hela Sverige	46,0	17,5	42,4

Källor

Den svenska historien, band 13: Emigrationen och det industriella genombrottet
Tvåkammarriksdagen 1867–1970 från Almqvist & Wiksell International.
Statistiska centralbyrån Riksdagsmannavalen 1891-1893

Fotnoter

^ Riksdagsordningen 1866
^ I dessa valkretsar har ett partis röstetal dividerats på antalet röster varje väljare hade att ge. Annars skulle dessa valkretsar överrepresenteras kraftigt i röstfördelningen.
^ The Swedish electorate 1887-1968, Almqvist & Wiksell
^ Riksdagen genom tiderna, Almqvist & Wiksell international

[1] Riksdagsordningen 1866

[2] I dessa valkretsar har ett partis röstetal dividerats på antalet röster varje väljare hade att ge. Annars skulle dessa valkretsar överrepresenteras kraftigt i röstfördelningen.

[3] The Swedish electorate 1887-1968, Almqvist & Wiksell

[4] Riksdagen genom tiderna, Almqvist & Wiksell international

[1]

[2]

[3]

[4]