Hoppa till innehållet

Ambulansflyg

Från Wikipedia
En brittisk De Havilland DH 9 som flygambulans i kolonialkrig i Somaliland 1920
En svensk flygambulans av typ Beechcraft Super King Air

Ambulansflyg är transporter av skadade och sjuka med en luftfarkost.

För primärtransporter, till sjukhus från olycksplats eller hemmet eller annan plats där vårdbehövande finns, används normalt helikoptrar av olika storleksklass. För sekundärtransporter, det vill säga transporter av patienter som redan har kommit under vård och är medicinskt stabiliserade, i regel mellan sjukhus, används antingen helikopter eller ambulansflygplan beroende på transportavstånd, transporttider och andra omständigheter.

För stora transportbehov, eller transport över långa avstånd, av svårt skadade vid till exempel krigshändelser, terroristdåd eller andra katastrofer, används specialiserade stora transportflygplan eller konverterade passagerarflygplan med intensivvårdskapacitet för flera patienter.

Användning av flygande ambulanser utvecklades först inom militärväsendet. Inom detta, och ibland också civilt, används begreppet Medevac, vilket som militärt begrepp omfattar avtransport av sårade med alla slags specialiserade sjuktransportfordon.

Ambulansflygplan

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Ambulansflygplan

Det första ambulansflyget inrättades av USA, Storbritannien och i Frankrike under första världskriget. Till exempel är det första brittiska utnyttjandet av flygambulans 1917 i Mellanöstern, då en skottskadad soldat i Imperial Camel Corps flögs till ett sjukhus i en De Havilland DH 9 i en 45 minuter lång flygtur, att jämföra med att det beräknas att en landtransport skulle ha tagit ungefär tre dagar.

Under spanska inbördeskriget fanns ett organiserat militärt ambulansflyg för evakuering av sårade till Tyskland.

Ambulanshelikoptrar

[redigera | redigera wikitext]
Amerikansk militär räddnings- och ambulanshelikoptrar av typ Sikorsky H-5G i Korea 1952
Inredning i fransk ambulanshelikopter av typ Eurocopter EC 135
Huvudartikel: Ambulanshelikopter

Den första kända användningen av helikoptrar för evakuering av sårade var när tre skadade brittiska soldater evakuerades med en Sikorskyhelikopter av amerikanska arméns Sikorskyhelikoptrar i Burma under andra världskriget. Den första systematiska användningen var av USA under Koreakriget 1950-53.

Den första civila sjukhusbaserade ambulanshelikoptertjänsten började vid St. Anthony Hospital i Denver i USA 1972.

Ambulanshelikoptrar

[redigera | redigera wikitext]
Ambulanshelikopter av typ Eurocopter EC135Mölnvik heliport 2016

I Sverige ansvarar de olika landstingen för ambulanshelikoptertransporter. Vissa landsting har valt att genom upphandling under en flerårsperiod av privat och för detta ändamål dedikerad helikopter, eller beträffande Landstinget i Värmlands län en egenägd helikopter, garantera beredskap, andra landsting köper helikoptertjänster på en spot-marknad. Det finns i Sverige sju fast tjänstgörande ambulanshelikoptrar, vilka är små helikoptrar eller helikoptrar av mellanklass. En av dem, vilken arbetar för Uppsala läns landsting, är en helikopter avsedd också för intensivvårdstransporter.

Upphandling av helikoptertjänster sker av varje landsting för sig, och dessa kan också ha avtal mellan sig om respektive helikopters utnyttjande. De privata helikoptrarna opereras av, eller har opererats av, Scandinavian MediCopter (Scandinavian Air Ambulance) och Norrlandsflyg Ambulans.

Före försvarsbeslutet 2000 användes också Försvarsmaktens helikoptrar regelmässigt för civila ändamål, däribland för ambulanstransporter med Lycksele som bas. Därefter har denna användning successivt avvecklats.

Ambulansflygplan

[redigera | redigera wikitext]

Ambulansflygplan har i Sverige till mitten av 2010-talet upphandlats från privata flygbolag.

Ambulansflygplan används för att transportera patienter på långa avstånd mellan sjukhus och att transportera organ för transplantation. Sedan 2014 har en gemensam offentlig upphandling av tjänster av ambulansflygplan skett av alla landsting, med undantag av Region Skåne. Anbud inlämnades i maj. Upphandlingen 2014 avsåg flygtjänster med fyra turbopropellerflygplan och ett jetplan, exklusive medföljande specialistsjuksköterskor och medicinsk utrustning.[1][2]

Den största aktören i Sverige har varit Scandinavian Air Ambulance, som 2019 flyger ambulansflyg med två Beechcraft Super King Air och en Learjet 35.

Från 2016 har 20 av 21 landsting haft upp en gemensam organisation för ambulansflygverksamheten, Kommunalförbundet Svenskt ambulansflyg, vilken har säte hos Västerbottens läns landsting på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Denna sköter dels flygplanering, dels svarar för medicinsk planering och genomförande.

År 2019 har Svenskt ambulansflyg beställt sex egna ambulansflygplan, vilka från 2021 ska ta över ambulansflyget i Sverige. Flygplanen är jetflygplan av typen Pilatus PC-24. Flygplanen ska ha placering två i Stockholm, två i Göteborg och två i Umeå.

Svensk beredskapsorganisationen för massevakuering av skadade

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Svenska nationella ambulansflyget

Svenska nationella ambulansflyget finns som färdig beredskapsorganisation från 2008. Det är tänkt att användas vid större olyckor, katastrofer eller terroristattacker. Staten har ett avtal med SAS, enligt vilket flygbolaget vid begäran på Arlanda flygplats på sex timmar ska ändra inredningen av ett flygplan av typ Boeing 737-800 till intensivsjukvårdstransport för en specifik omedelbar insats.

En till ambulansflygplan Boeing 737-800 kan ta upp till tolv liggande skadade, varav upp till sex patienter i intensivsjukvård i ett mobila intensivvårdssystem med speciella bårar. Dessa har egna batterier och egen syrgas och kan lyftas in och ur flygplanet med patienterna hela tiden syrgasförsörjda. Detta gör att patienten kan komma till vård på sjukhus utan att behöva flyttas mellan bårar vid byte av transportmedel. Utöver de liggande patienterna, kan flygplanet ta tjugo sittande patienter eller andra passagerare.

Flygplanet bemannas med en flygplansbesättning med två piloter, två tekniker och tre personer som kabinbesättning. Till detta kommer sjukvårdspersonal och tjänstemän som administrerar flyginsatsen. Sjukvårdspersonalen planeras normalt vara sju-åtta läkare och elva specialistsjuksköterskor. För att organisera insatsen medföljer en insatskoordinator samt en så kallad Turn Around Coordinator från flygbolaget.