Alunit

	Alunit
	Alunit från Utah - USGS
Kategori	Sulfatmineral
Dana klassificering	30.2.4.1
Strunz klassificering	7.BC.10
Kemisk formel	KAl3(SO4)2(OH)6
Färg	Gul, röd, till rödbrun, färglös om den är ren; kan vara vit med svaga nyanser av grått
Förekomstsätt	Fibrös till kolumnformig, porslinsformig, vanligen granulär till tät massiv
Kristallstruktur	Trigonal
Spaltning	Perfekt på {0001}
Brott	Konkoidalt
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	3,5 - 4
Glans	Glasaktig, något pärlaktig på {0001} för kristaller, jordig om massiv
Refraktion	Enaxlig (+)
Ljusbrytning	nω = 1,572 nε = 1,592
Dubbelbrytning	δ = 0,020
Transparens	Transparent till genomskinlig
Streckfärg	Vit
Specifik vikt	2,6 – 2,9
Löslighet	Löslig i starka syror
Övrigt	Starkt pyroelektrisk, Radioaktiv 9,44 procent (K)
Referenser

Alunit eller alunsten är ett vitt-gulgrått sulfatmineral med den kemiska sammansättningen KAl₃(SO₄)₂(OH)₆ (hydratiserat aluminiumkaliumsulfat). Den påträffades första gången på 1400-talet i Tolfa, nära Rom, där den bröts för tillverkning av alun. Först kallad aluminilit av J.C. Delamétherie 1797, ändrades detta namn av François Beudant tre decennier senare till alunit.^[7]

Alunitkristaller är morfologiskt romboedrar med gränssnittsvinklar på 90° 50', vilket gör att de liknar kuber. Kristallsymmetri är trigonal. Små glittrande kristaller har också hittats lösa i håligheter i förändrad ryolit. Alunit varierar i färg från vit till gulgrå. Den har Mohs hårdhet på 3,5 - 4 och en relativ densitet på 2,6–2,9. Alunit löses i svavelsyra men inte i vatten eller svaga syror.^[7]

[[File:Alunite Basic hydrous aluminum potassium sulfate Marysvale Piute County Utah 2324.jpg|left|thumb|Alunit från Marysvale, Utah]] Om aluminiumkomponenten ersätts med järn (Fe³⁺) får man jarosit och alunit förekommer som sekundärt mineral i järn(III)sulfatmalm. Natrium kan ersätta kalium och natriumrika aluniter kallas natroalunit.

Förekomst

Man hittar sällan alunitkristaller i håligheter i berg. Mineralen kristalliserar till en hexagonal kristallstruktur där kristallerna bildar romboedriska pyramider med en mellanliggande vinkel på 90°50' vilket får dem att likna kuber. Den bildas genom verkan av svavelsyrahaltiga lösningar på dessa bergarter under oxidation och urlakning av metallsulfidavlagringar.

Alunit förekommer i trachyt, ryolit och andra natriumrika magmatiska bergarter samt i närheten av fumaroler. Alunit har en finkornig massa som kan likna kalksten, dolomit, anhydrit och magnesit.

Användning

Alunit används till så kallade alunstift för att dra samman mindre sår vid till exempel rakning. I grottor avsätts alunit på väggarna i samband med droppstensformationer (stalagmiter och stalaktiter) vilket används vid åldersbestämning av formationerna. De mer kompakta sorterna från Ungern är så hårda och sega att de har använts till kvarnstenar.^[7]

Historiskt omfattande fyndigheter bröts i Toscana och Ungern och i Bulahdelah, New South Wales, Australien.^[7] Det bryts för närvarande i Tolfa, Italien. I USA finns det i San Juan-distriktet i Colorado; Goldfield, Nevada; spökstaden Alunite, Utah nära Marysvale; och Red Mountain nära Patagonia, Arizona. Arizona-förekomsten ligger lämpligen ovanför en kanjon som heter Alum Gulch. Alunit bryts som en malm av både kalium och aluminium vid Marysvale.^[5] En del av malmfyndigheterna lokaliserades genom luftburen och multispektral avbildning med satellit.

En artikel i maj/juni 2019-numret av Archaeology magazine säger att i Kina, i Henanprovinsen, hittades ett sortiment av keramiska föremål och burkar, som går tillbaka 2000 år. I en av burkarna hittades en blandning av alunit och kaliumnitrat. Blandningen ansågs då vara en "blandning av odödlighet" som nämns i gamla kinesiska texter. Uppenbarligen verkar detta inte ha lyckats.^[8]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Alunite, 4 januari 2024..

Noter

^ http://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/alunite.pdf Handbook of Mineralogy
^ http://www.mindat.org/min-161.html Mindat.org
^ http://webmineral.com/data/Alunite.shtml Webmineral data
^ ”Radioactive Gems : ClassicGems.net”. http://www.classicgems.net/info_Radioactive.htm.
^ [a b] Hurlbut, Cornelius S.; Cornelis Klein (1985). Manual of Mineralogy (20th). ISBN 0-471-80580-7. https://archive.org/details/manualofmineralo00klei
^ Mineralienatlas
^ [a b c d] One or more of the preceding sentences incorporates text from a publication now in the public domain: Spencer, Leonard James (1911). "Alunite". In Chisholm, Hugh (ed.). Encyclopædia Britannica. Vol. 1 (11th ed.). Cambridge University Press. p. 773.
^ Urbanus, Jason. ”World Roundup - Archaeology Magazine”. www.archaeology.org. Archaeological Institute of America. https://www.archaeology.org/issues/342-1905/world. Läst 6 augusti 2019.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Alunit.
Mineral Galleries

[Handbook-1] ttp://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/alunite.pdf Handbook of Mineralogy

[Mindat-2] ttp://www.mindat.org/min-161.html Mindat.org

[Webmin-3] ttp://webmineral.com/data/Alunite.shtml Webmineral data

[4] ”Radioactive Gems : ClassicGems.net”. http://www.classicgems.net/info_Radioactive.htm.

[Hurlbut-5] [a b] Hurlbut, Cornelius S.; Cornelis Klein (1985). Manual of Mineralogy (20th). ISBN 0-471-80580-7. https://archive.org/details/manualofmineralo00klei

[atlas-6] Mineralienatlas

[EB1911-7] [a b c d] One or more of the preceding sentences incorporates text from a publication now in the public domain: Spencer, Leonard James (1911). "Alunite". In Chisholm, Hugh (ed.). Encyclopædia Britannica. Vol. 1 (11th ed.). Cambridge University Press. p. 773.

[8] Urbanus, Jason. ”World Roundup - Archaeology Magazine”. www.archaeology.org. Archaeological Institute of America. https://www.archaeology.org/issues/342-1905/world. Läst 6 augusti 2019.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]