Aftonstenknäck

	Aftonstenknäck
Systematik
Utbredning

	Aftonstenknäck; Status i världen: Nära hotad
	Hane
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Finkar; Fringillidae
Släkte	Hesperiphona
Art	Aftonstenknäck; H. vespertina
Vetenskapligt namn
	§ Hesperiphona vespertina
Auktor	(W. Cooper, 1825)
Utbredning
Synonymer
	Coccothraustes vespertinus;

Aftonstenknäck^[2] (Hesperiphona vespertina) är en nordamerikansk tätting i familjen finkar inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende och läte

Aftonstenknäcken är en starstor, 18–20 centimeter lång och kraftigt byggd färgglad fink med mycket stor trekantig ljust gröngul näbb. Hanen är gul med svart stjärt och svarta vingar med vita tertialer. Hjässans sidor och pannan är kontrasterande starkt gula mot svart hjässa och det i övrigt mörkare olivbruna huvudet. Honan är mera beigegrå med vitfläckiga vingar och stjärt samt gulaktig på sidan av halsen.^[4]

Aftonstenknäcken har en liten repertoar med enkla vassa, ringande läten.^[5] Den verkar sakna egentlig sång.^[6]

Utbredning och systematik

Aftonstenknäck delas upp i tre underarter med följande utbredning:^[7]

brooksi – förekommer från västcentrala Kanada till bergstrakter i västra USA, övervintrar söderut till Texas
vespertinus – förekommer i östcentrala Kanada (Alberta till New England, övervintrar till sydöstra USA
Hmontanus – förekommer i bergstrakter från sydöstra Arizona till södra Mexiko (Sierra Madre Occidental)

Aftonstenknäcken är en mycket sällsynt gäst i Europa, med två fynd från Norge 1973 och 1975 samt två fynd från Skottland 1969 och 1980.^[8]

Släktestillhörighet

Vissa placerar istället aftonstenknäcken (och den sydligare arten svarthuvad stenknäck) tillsammans med stenknäcken i släktet Coccothraustes.^[7] DNA-studier visar dock att stenknäcken står närmare de asiatiska maskstenknäckarna i Eophona än med de amerikanska stenknäckarna.^[9]

Ekologi

Aftonstenknäcken häckar i barrskog men också, mindre vanligt, i lövskogar, parker och fruktträdgårdar. Vintertid påträffas de i både barr- och lövskog liksom i urbana miljöer.^[6] De ses nästan alltid högt i en trädtopp eller vid fågelmatningar.^[5]

Fågeln livnär sig huvudsakligen av småfrukter och frön som är för stora att knäcka för gråsiskan eller tallsiskan. Dessa söker ofta upp aftonstenknäcken och äter upp rester som denna lämnar efter sig. Sommartid äter den också insekter som exempelvis larver av vecklarsläktet Choristoneura, ett allvarligt hot mot skogsbruket. Närvaro av aftonstenknäck anses vara ett tidigt tecken på att en invasion av larven har inletts. Den har också setts äta trädknoppar och dricka lönnsirap genom att bryta av kvistar.^[6]

Aftonstenknäcken häckar högt i ett träd eller buske. Honan bygger det mesta av det lite slarviga tefatsformade boet av kvistar och rötter och fodrar det med gräs, lavar och barr. Hon lägger två till fem ljusblå eller blågröna ägg med bruna eller lila fläckar som ruvas i 12–14 dagar. Efter ytterligare knappt två veckor är ungarna flygga.^[6]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal. Fram till 2018 kategoriserade internationella naturvårdsunionen IUCN den som livskraftig, men behandlar den därefter som nära hotad.^[1] Världspopulationen uppskattas till 3,4 miljoner vuxna individer.

Referenser

^ [a b] Birdlife International 2018 Hesperiphona vespertina . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 11 december 2018.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi : 10.14344/IOC.ML.9.1.
^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 416. ISBN 978-91-7424-039-9
^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 45. ISBN 0-679-45120-X
^ [a b c d] Evening Grosbeak Faktablad om aftonstenknäck på allaboutbird.org
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
^ Aftonstenknäck på Tarsiger.com
^ Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör aftonstenknäck.
Bilder & media
Wikispecies har information om Coccothraustes vespertinus.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2018 Hesperiphona vespertina . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 11 december 2018.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi : 10.14344/IOC.ML.9.1.

[Fågelguiden-4] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 416. ISBN 978-91-7424-039-9

[Sibley-5] [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 45. ISBN 0-679-45120-X

[ALLABOUT-6] [a b c d] Evening Grosbeak Faktablad om aftonstenknäck på allaboutbird.org

[CC-7] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11

[8] Aftonstenknäck på Tarsiger.com

[9] Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]