Hoppa till innehållet

Adolf Wiklund (musiker)

Från Wikipedia
Adolf Wiklund
Adolf Wiklund vid pianot år 1920
Född5 juni 1879[1][2][3]
Långseruds församling[4], Sverige
Död2 april 1950[5][6][4] (70 år)
Kungsholms församling[4], Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[7][8]
kartor
Medborgare iSverige[4]
Utbildad vidKungliga Musikhögskolan i Stockholm
SysselsättningDirigent[5], pianist[5], kompositör[5], organist
SläktingarVictor Wiklund (syskon)[5]
Redigera Wikidata

Adolf Wiklund, född 5 juni 1879 i Långserud, död 2 april 1950 i Kungsholms församling i Stockholm,[9] var en svensk tonsättare, dirigent och pianist. Han var bror till Victor Wiklund.

Wiklund blev 1897 elev vid Kungliga Musikkonservatoriet, tog där examina, studerade komposition för Johan Lindegren och vistades 1903–1904 med statsstipendium i Paris samt 1905–1907 som Jenny Lindstipendiat i Berlin, där James Kwast var hans lärare i pianospel. Wiklund var 1907 kapellmästarvolontär i Karlsruhe, 1908 repetitör vid Berlins hovopera och blev 1911 andre kapellmästare vid Kungliga Teatern i Stockholm, där han betraktades som en kompetent dirigent. Han fick 1921 förmånen att få leda två konserter med Wienerfilharmonikerna. Han blev 1915 ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.

Wiklund var kapellmästare vid Konsertföreningen 1925–1938 och medverkade till sin död regelbundet som dirigent och pianist i Sveriges Radio. Genom denna förmedling inviterades han 1937 till orkesterkonserter i engelska radion. Under en följd av år verkade han även som synnerligen uppskattad pianist. Hans samlade produktion utgörs av en symfoni, två pianokonserter, en stråkkvartett, en violinsonat, sånger och pianostycken.

Adolf Wiklund är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[10]

Verkförteckning

[redigera | redigera wikitext]

Verk för orkester

[redigera | redigera wikitext]
  • Konsertstycke för piano och orkester (1902)
  • Konsertuvertyr (1903)
  • Pianokonsert nr 1 e-moll, op. 10 (cirka 1906–1907, rev. 1935)
  • Pianokonsert nr 2 h-moll, op. 17 (1917)
  • Sommarnatt och soluppgång, symfoniskt poem, op. 19 (1918)
  • Symfoni op. 20, (1921–1922)
  • Tre stycken för stråkorkester (1924)
  • Liten svit (1928)
    • 4. Sång till våren
  • Symfonisk prolog (1934)
  • Till en dalkarl (för salongsorkester)
  • Två melodier
  • Violinsonat a-moll (1906)

Verk för piano

[redigera | redigera wikitext]
  • Tre stycken, op. 3
  • Drei Intermezzi, op. 8
  • Vier lyrische Stücke, op. 14
    • 1. Allegro enerigico
  • Stämningar, op. 15
  • Från mitt fönster (Sex sommarbilder för barn och ungdom)
  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w64b3npg, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Långserud (S) CI:11 (1870-1894) Image 60 (AID: v7891.b60, NAD: SE/VA/13352), födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 5 december 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d] Sveriges dödbok 1860–2017, sjunde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2018, läst: 27 augusti 2021.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e] Levande Musikarv-ID: wiklund-adolf, läst: 13 december 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ International Music Score Library Project, IMSLP-ID: Category:Wiklund,_Adolf, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ Wiklund, ADOLF, Svenskagravar.se, läs online, läst: 30 juni 2017.[källa från Wikidata]
  8. ^ Sten nr 525 – Victor Wiklund, Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 14 juli 2017.[källa från Wikidata]
  9. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM v 5.00, Sveriges Släktforskarförbund 2010
  10. ^ ”Wiklund, Adolf”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/48d83180-7cff-45c5-9054-5e7cc3b56fec. Läst 8 september 2024. 
  11. ^ Svensk musik Arkiverad 3 november 2013 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]