5259 Epeigeus
Utseende
5259 Epeigeus | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Carolyn S. Shoemaker, E. M. Shoemaker |
Upptäcktsplats | Palomar-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 30 januari 1989 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (5259) Epeigeus |
Alternativnamn | 1989 BB1[1] |
Uppkallad efter | Epeigeus[3] |
Småplanetskategori | Jupiters trojaner (grekiska lägret)[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 5,586 AU |
Perihelium | 4,833 AU |
Halv storaxel | 5,210 AU |
Excentricitet | 0,07221 |
Siderisk omloppstid | 11,89 år |
Medelomloppshastighet | 13,05 km/s |
Medelanomali | 142,2° |
Inklination | 15,91° |
Longitud för uppstigande nod | 67,48° |
Periheliumargument | 201,3° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 44,7 km |
Synodisk rotationsperiod | 18,4 h |
Albedo | 0,073 |
Absolut magnitud (H) | 10,45[4] |
5259 Epeigeus eller 1989 BB1[1] är en trojansk asteroid i Jupiters lagrangepunkt L4.[2] Den upptäcktes 30 januari 1989 av det amerikanska astronom paret Eugene M. och Carolyn S. Shoemaker vid Palomar-observatoriet. Den är uppkallad efter Epeigeus, i den grekiska mytologin.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 44 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 5259 Epeigeus” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=5259. Läst 28 juli 2019.
- ^ [a b] ”AstDyS 5259 Epeigeus” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=5259. Läst 27 juli 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 5259 Epeigeus” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=5259. Läst 28 juli 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|