4977 Rauthgundis
Utseende
4977 Rauthgundis | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (4977) Rauthgundis |
Alternativnamn | 2018 P-L, 1981 TH1, 1990 EP5[1] |
Uppkallad efter | Rauthgundis Seitz[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,547 AU |
Perihelium | 2,038 AU |
Halv storaxel | 2,292 AU |
Excentricitet | 0,111017 |
Siderisk omloppstid | 3,47 år |
Medelomloppshastighet | 19,67 km/s |
Medelanomali | 314,2° |
Inklination | 5,884° |
Longitud för uppstigande nod | 349,8° |
Periheliumargument | 294,8° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 3,8 km |
Albedo | 0,392 |
Absolut magnitud (H) | 14,08[3] |
4977 Rauthgundis eller 2018 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Rauthgundis Seitz, en vän till en av upptäckarna.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 3 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4977 Rauthgundis” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4977. Läst 15 juni 2019.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 4977 Rauthgundis” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4977. Läst 15 juni 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|