4856 Seaborg
Utseende
4856 Seaborg | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Carolyn S. Shoemaker |
Upptäcktsplats | Palomar-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 11 juni 1983 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (4856) Seaborg |
Alternativnamn | 1983 LJ, 1931 TT3, 1972 TY7, 1980 RX2, 1980 TV6, 1984 SD3, 1991 GU1[1] |
Uppkallad efter | Glenn T. Seaborg[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Maria-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,732 AU |
Perihelium | 2,387 AU |
Halv storaxel | 2,559 AU |
Excentricitet | 0,0674714 |
Siderisk omloppstid | 4,09 år |
Medelomloppshastighet | 18,62 km/s |
Medelanomali | 304,1° |
Inklination | 15,02° |
Longitud för uppstigande nod | 189,9° |
Periheliumargument | 270,0° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 10,3 km |
Synodisk rotationsperiod | 15,8 h |
Albedo | 0,284 |
Absolut magnitud (H) | 12,08[4] |
4856 Seaborg eller 1983 LJ[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 11 juni 1983 av den amerikanska astronomen Carolyn S. Shoemaker vid Palomar-observatoriet. Den är uppkallad efter den amerikanske kemisten och nobelpristagaren Glenn T. Seaborg.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 10 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Maria.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4856 Seaborg” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4856. Läst 27 maj 2019.
- ^ [a b] ”AstDyS 4856 Seaborg” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=4856. Läst 8 juli 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 4856 Seaborg” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4856. Läst 27 maj 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|