3383 Koyama
Utseende
3383 Koyama | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | K. Reinmuth |
Upptäcktsplats | Heidelberg |
Upptäcktsdatum | 9 januari 1951 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (3383) Koyama |
Alternativnamn | 1951 AB, 1951 CB, 1951 CU, 1984 DL[1] |
Uppkallad efter | Hisako Koyama[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,682 AU |
Perihelium | 2,448 AU |
Halv storaxel | 2,565 AU |
Excentricitet | 0,0456076 |
Siderisk omloppstid | 4,11 år |
Medelomloppshastighet | 18,60 km/s |
Medelanomali | 319,4° |
Inklination | 14,59° |
Longitud för uppstigande nod | 139,1° |
Periheliumargument | 139,2° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 10,6 km |
Synodisk rotationsperiod | 111,8 h |
Albedo | 0,273 |
Absolut magnitud (H) | 12,35[3] |
3383 Koyama eller 1951 AB[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 9 januari 1951 av den tyske astronomen Karl Wilhelm Reinmuth i Heidelberg. Den har fått sitt namn efter den japanska astronomen Hisako Koyama.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 10 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 3383 Koyama” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3383. Läst 25 juni 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (3383) Koyama. Springer Berlin Heidelberg. sid. 282. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_3383. Läst 25 juni 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|