2538 Vanderlinden
Utseende
2538 Vanderlinden | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Sylvain Arend |
Upptäcktsplats | Uccle |
Upptäcktsdatum | 30 oktober 1954 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2538) Vanderlinden |
Alternativnamn | 1954 UD, 1969 EK1, 1976 GN7, 1979 DQ, 1979 FW2, 1981 WQ1[1] |
Uppkallad efter | Henri Vanderlinden[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,528 AU |
Perihelium | 1,950 AU |
Halv storaxel | 2,239 AU |
Excentricitet | 0,1291329 |
Siderisk omloppstid | 3,35 år |
Medelomloppshastighet | 19,90 km/s |
Medelanomali | 352,0° |
Inklination | 4,764° |
Longitud för uppstigande nod | 50,25° |
Periheliumargument | 29,21° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 5,4 km |
Albedo | 0,259 |
Absolut magnitud (H) | 13,35[3] |
2538 Vanderlinden eller 1954 UD[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes den 30 oktober 1954 av den belgiske astronomen Sylvain Arend i Uccle. Den har fått sitt namn efter den belgiske astronomen Henri Vanderlinden.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 5 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2538 Vanderlinden” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2538. Läst 30 augusti 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2538) Vanderlinden. Springer Berlin Heidelberg. sid. 207. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2539. Läst 30 augusti 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|