2537 Gilmore
Utseende
- För andra betydelser, se Gilmore.
2537 Gilmore | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | K. Reinmuth |
Upptäcktsplats | Heidelberg |
Upptäcktsdatum | 4 september 1951 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2537) Gilmore |
Alternativnamn | 1951 RL, 1977 QP2[1] |
Uppkallad efter | Alan C. Gilmore Pamela M. Kilmartin[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Eunomia-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,111 AU |
Perihelium | 2,202 AU |
Halv storaxel | 2,656 AU |
Excentricitet | 0,1709526 |
Siderisk omloppstid | 4,33 år |
Medelomloppshastighet | 18,27 km/s |
Medelanomali | 85,86° |
Inklination | 12,94° |
Longitud för uppstigande nod | 334,9° |
Periheliumargument | 18,49° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 7,2 km |
Synodisk rotationsperiod | 4,2 h |
Albedo | 0,309 |
Absolut magnitud (H) | 12,92[4] |
2537 Gilmore eller 1951 RL[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 4 september 1951 av den tyske astronomen Karl Wilhelm Reinmuth i Heidelberg. Den har fått sitt namn efter det nyzeeländska astronomparet Alan C. Gilmore och Pamela M. Kilmartin[3], i enlighet med ett förslag från Conrad Bardwell.
Asteroiden har en diameter på ungefär 7 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eunomia.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Gilmore ”JPL Small-Body Database Browser 2537 Gilmore” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2537 Gilmore. Läst 15 juni 2017.
- ^ [a b] ”AstDyS 2537 Gilmore” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2537. Läst 19 augusti 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2537) Gilmore. Springer Berlin Heidelberg. sid. 146. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2538. Läst 15 juni 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|