| 2357 Phereclos |
| Upptäckt[1] |
|---|
| Upptäckare | Edward L.G. Bowell |
|---|
| Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
|---|
| Upptäcktsdatum | 1 januari 1981 |
|---|
| Beteckningar |
|---|
| MPC-beteckning | (2357) Phereclos |
|---|
| Alternativnamn | 1981 AC, 1929 SM, 1959 EU, 1965 UQ1, 1972 JP1, 1976 SC1, 1977 RM7, 1978 VN16[1] |
|---|
| Uppkallad efter | Phereclus[3] |
|---|
| Småplanetskategori | Jupiters trojaner (trojanska lägret)[2] |
|---|
| Omloppsbana[4] |
|---|
| Epok: 21 januari 2022 |
| Aphelium | 5,469 AU |
|---|
| Perihelium | 4,974 AU |
|---|
| Halv storaxel | 5,221 AU |
|---|
| Excentricitet | 0,0473959 |
|---|
| Siderisk omloppstid | 11,93 år |
|---|
| Medelomloppshastighet | 13,03 km/s |
|---|
| Medelanomali | 34,13° |
|---|
| Inklination | 2,668° |
|---|
| Longitud för uppstigande nod | 179,2° |
|---|
| Periheliumargument | 76,06° |
|---|
| Fysikaliska data[1] |
|---|
| Diameter | 94,6 km |
|---|
| Synodisk rotationsperiod | 14,3 h |
|---|
| Albedo | 0,052 |
|---|
| Absolut magnitud (H) | 9,07[4] |
|---|
2357 Phereclos eller 1981 AC[1] är en trojansk asteroid i Jupiters lagrangepunkt L5.[2] Den upptäcktes 1 januari 1981 av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell vid Anderson Mesa Station. Den är uppkallad efter Phereclus i den grekiska mytologin.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 94 kilometer.
