| 2356 Hirons |
| Upptäckt[1] |
|---|
| Upptäckare | Edward L.G. Bowell |
|---|
| Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
|---|
| Upptäcktsdatum | 17 oktober 1979 |
|---|
| Beteckningar |
|---|
| MPC-beteckning | (2356) Hirons |
|---|
| Alternativnamn | 1979 UJ, 1970 GG1, 1972 QD, 1972 RO3, 1976 GM5[1] |
|---|
| Uppkallad efter | Charles och Ann Hirons[2] |
|---|
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
|---|
| Omloppsbana[3] |
|---|
| Epok: 21 januari 2022 |
| Aphelium | 3,364 AU |
|---|
| Perihelium | 3,109 AU |
|---|
| Halv storaxel | 3,236 AU |
|---|
| Excentricitet | 0,039438 |
|---|
| Siderisk omloppstid | 5,82 år |
|---|
| Medelomloppshastighet | 16,56 km/s |
|---|
| Medelanomali | 320,8° |
|---|
| Inklination | 15,60° |
|---|
| Longitud för uppstigande nod | 189,1° |
|---|
| Periheliumargument | 355,7° |
|---|
| Fysikaliska data[1] |
|---|
| Diameter | 43,0 km |
|---|
| Synodisk rotationsperiod | 21,7 h |
|---|
| Albedo | 0,048 |
|---|
| Absolut magnitud (H) | 10,91[3] |
|---|
2356 Hirons eller 1979 UJ[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 17 oktober 1979 av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell vid Anderson Mesa Station. Den är uppkallad efter upptäckarens svärföräldrar, Charles och Ann Hirons.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 43 kilometer.
