2219 Mannucci
Utseende
2219 Mannucci | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäcktsplats | Félix Aguilar-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 13 juni 1975 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2219) Mannucci |
Alternativnamn | 1975 LU, 1931 TJ3, 1936 OK, 1948 TM, 1952 JC, 1965 VE, 1965 WX, 1971 UM3, 1974 HD[1] |
Uppkallad efter | Edgardo Mannucci[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,512 AU |
Perihelium | 2,793 AU |
Halv storaxel | 3,152 AU |
Excentricitet | 0,1139761 |
Siderisk omloppstid | 5,6 år |
Medelomloppshastighet | 16,78 km/s |
Medelanomali | 41,47° |
Inklination | 7,568° |
Longitud för uppstigande nod | 72,47° |
Periheliumargument | 293,8° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 38,8 km |
Albedo | 0,051 |
Absolut magnitud (H) | 11,14[3] |
2219 Mannucci eller 1975 LU[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 13 juni 1975 av Félix Aguilar-observatoriet. Den är uppkallad efter Edgardo Mannucci.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 38 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2219 Mannucci” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2219. Läst 20 juni 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2219) Mannucci. Springer Berlin Heidelberg. sid. 180. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2220. Läst 20 juni 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|