1309 Hyperborea
Utseende
1309 Hyperborea | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Grigorij N. Neujmin |
Upptäcktsplats | Simeiz-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 11 oktober 1931 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1309) Hyperborea |
Alternativnamn | 1931 TO, 1934 GT, 1971 SG1, 1973 AW4, A919 RB, A919 SH[1] |
Uppkallad efter | Hyperborea[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,684 AU |
Perihelium | 2,727 AU |
Halv storaxel | 3,206 AU |
Excentricitet | 0,1491715 |
Siderisk omloppstid | 5,74 år |
Medelomloppshastighet | 16,64 km/s |
Medelanomali | 207,6° |
Inklination | 10,28° |
Longitud för uppstigande nod | 206,1° |
Periheliumargument | 244,5° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 57,57 km |
Synodisk rotationsperiod | 13,88 h |
Albedo | 0,043 |
Absolut magnitud (H) | 10,44[3] |
1309 Hyperborea eller 1931 TO[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes den 11 oktober 1931 av den ryske astronomen Grigorij N. Neujmin vid Simeiz-observatoriet på Krim. Den har fått sitt namn efter Hyperborea ett land i den grekiska mytologin.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 57 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser – 1309 Hyperborea” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1309. Läst 31 december 2016.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1309) Hyperborea. Springer Berlin Heidelberg. sid. 107. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1310. Läst 24 november 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|