12714 Alkimos
Utseende
12714 Alkimos | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Carolyn S. Shoemaker, E. M. Shoemaker |
Upptäcktsplats | Palomar-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 15 april 1991 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (12714) Alkimos |
Alternativnamn | 1991 GX1, 1990 EY1[1] |
Uppkallad efter | Alkimos[3] |
Småplanetskategori | Jupiters trojaner (grekiska lägret)[2] |
Omloppsbana[1] | |
Epok: 25 februari 2023 | |
Aphelium | 5,4377 AU |
Perihelium | 5,0463 AU |
Halv storaxel | 5,2420 AU |
Excentricitet | 0,0373 |
Siderisk omloppstid | 4383,7 d (12,00 år) |
Medelanomali | 347,625° |
Inklination | 9,504° |
Longitud för uppstigande nod | 298,910° |
Periheliumargument | 162,108° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 47,81 km |
Synodisk rotationsperiod | 28,48 h |
Albedo | 0,070 |
Absolut magnitud (H) | 10,30 |
12714 Alkimos eller 1991 GX1[1] är en trojansk asteroid i Jupiters lagrangepunkt L4.[2] Den upptäcktes 15 april 1991 av det amerikanska astronom paret Eugene M. och Carolyn S. Shoemaker vid Palomar-observatoriet. Den är uppkallad efter Alkimos, i den grekiska mytologin.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 48 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 12714 Alkimos” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12714. Läst 29 januari 2023.
- ^ [a b] ”AstDyS 12714 Alkimos” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=12714. Läst 29 januari 2023.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 12714 Alkimos” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12714. Läst 29 januari 2023.
|