10295 Hippolyta
Utseende
10295 Hippolyta | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Carolyn S. Shoemaker, E. M. Shoemaker |
Upptäcktsplats | Palomar-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 12 april 1988 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (10295) Hippolyta |
Alternativnamn | 1988 GB[1] |
Uppkallad efter | Hippolyte[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,633 AU |
Perihelium | 1,317 AU |
Halv storaxel | 1,975 AU |
Excentricitet | 0,3332947 |
Siderisk omloppstid | 2,78 år |
Medelomloppshastighet | 21,19 km/s |
Medelanomali | 39,60° |
Inklination | 19,24° |
Longitud för uppstigande nod | 21,65° |
Periheliumargument | 222,9° |
Fysikaliska data[1] | |
Absolut magnitud (H) | 16,68[3] |
10295 Hippolyta eller 1988 GB[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 12 april 1988 av det amerikanska astronom paret Eugene M. och Carolyn S. Shoemaker vid Palomar-observatoriet. Den är uppkallad efter Hippolyte i den grekiska mytologin.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 10295 Hippolyta” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=10295. Läst 9 juni 2021.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 10295 Hippolyta” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=10295. Läst 9 juni 2021.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|