Ödestimmen

Ödestimmen
Originaltitel	Ödestimmen
Manus	Hjalmar Söderberg
Roller	Kejsare Felix III Uno Henning, Statskansler Anker Anders de Wahl, Utrikesminister Troilsky – Åke Claesson, Fältmarskalk von Trotke – Rune Carlsten, Gehejmerådet Cassius Lars Hanson, General Benedict Olof Sandborg, m.fl.
Premiär	24 februari 1923 (Norge), 2 mars 1945 (Sverige)
Plats	Nationalteatret, Kristiania resp. Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm
Originalspråk	Svenska
Ämne	Fred, ofred och världsherravälde
Genre	Drama

Anders de Wahl i rollen som statskansler Rikard Anker och Olof Sandborg som general Benedict i Ödestimmen med svensk premiär den 2 mars 1945 vid Dramatiska teatern i regi av Rune Carlsten.

Ödestimmen är en pjäs i tre akter från 1922 av Hjalmar Söderberg. Den är ett politiskt idédrama med bakgrund i krigsutbrottet 1914. Söderbergs eget intresse från första världskriget blev alltmer fokuserat på den samtida maktpolitiken och bibelkritiken. I dramat Ödestimmen skildrar han humanismens kamp mot nationalism och militarism. Albert Bonniers Förlag publicerade pjäsen i december 1922.

Den tryckta versionen av Ödestimmen utgiven på Albert Bonniers Förlag 1922.

Historia

I Kristiania spelades pjäsen redan den 24 februari 1923 med bland andra Söderbergs son Tom Söderberg i publiken. På Nationalteatret gavs dramat 22 gånger. Norge var betydligt mindre tyskvänligt än Sverige. Hjalmar Söderberg utgick från att pjäsen skulle möta ogillande i Sverige. Att vännen Tor Hedberg slutat som Dramatenchef förbättrade inte situationen. Den nye chefen Tore Svennberg inhiberade mycket riktigt pjäsen eftersom Dramatiska teaterns styrelse var emot, att dramat skulle spelas där. Det dröjde i mer än 20 år – ända till i slutskedet av andra världskriget – innan pjäsen spelades i Sverige. Pjäsen hade premiär den 2 mars 1945 på Dramaten där den spelades 18 gånger i regi av Rune Carlsten, som även hade rollen som fältmarskalk von Trotke.

Rollbesättning vid premiären på Dramaten

• Felix III, Tauriens kejsare – Uno Henning
• Friherre Rikard Anker, statskansler – Anders de Wahl – (även portalfotot i infobox)
• Stéfanie, hans hustru – Elsa Carlsson
• Rut, hans dotter i första giftet – Eivor Landström
• Greve Edvard Troilsky, utrikesminister – Åke Claesson
• Fältmarskalk Werner von Trotke – Rune Carlsten
• Karl, von Trotkes sonson – Ulf Palme
• General Benedict – Olof Sandborg
• Gehejmerådet Cassius – Lars Hanson
• Weenink, kulturminister – Hans Strååt
• Schultz, vaktmästare (tidigare underofficer) – Einar Axelsson
• Ordföranden för en deputation – Jan-Erik Lindqvist
• En adjutant – Erik Strandell

Tid och rum

Tiden för dramat är kort före utbrottet av ett stort krig. Rummet är huvudstaden i kejsardömet Taurien, vars område vid denna tid sträckte sig från Östersjön till Adriatiska havet, från Nordsjön till Karpaterna, från Galliens gränser till Tsaroslaviens och Balkanhalvöns. Första och tredje akterna utspelar sig i statskanslerpalatset. Under andra akten befinner man sig på slottet i kejsardömet.

Handling

Ödestimmen handlar om ett politiskt dilemma. Dramat gestaltar, genom en diskussion mellan ledarna för staten Taurien, hur en alltmer otyglad nationalism, grundad i lögner och ärelystnad, leder till utbrott av ett krig. Ödestimmen är, som en tidning skrev, ”en dramatisk fantasi över hur det första världskriget kom till”. Söderberg ville visa hur tron på krigets oundviklighet ”blir till en fix idé hos statsmännen och därmed en direkt krigsorsak”. Serbien, Tyskland eller Österrike nämns inte i stycket, som istället utspelar sig i det fiktiva kejsardömet Taurien.

Vid pjäsens början har Tauriens prins Josef Salvator fallit offer för en attentatsman från grannlandet Sturien. Starka krafter kräver, att en aggressiv not skickas till grannen, vilket innebär krig. Statskanslern Anker har hittills kunnat hålla krigshetsarna tillbaka, men nu har situationen blivit akut. Tauriens kejsare Felix måste fatta ett beslut. Ödestimmen är nära. Avgörande blir kejsarens lärare och mentor Cassius argumentering – vanvettiga drömmar om världsherravälde för ett utkorat folk. Kejsaren tar sitt beslut och noten skickas. Anker försöker avgå, vilket allmänt uppfattas som landsförräderi. Han blir misshandlad på gatan av en fanatiker och avlider på sitt kontor – just som kejsarens arresteringsorder anländer.

Se även

• Gertrud (1907)
• Aftonstjärnan (1912)
• Niccolò Machiavelli
• Moment 22

Referenser

Webbkällor

• Ödestimmen, (1945), Rollboken, dramaten.se. Läst 22 augusti 2024.
• Hjalmar Söderberg och Dramaten, dramaten.se. Läst 22 augusti 2024.
• Dagens Nyheter 27 februari 1945, s. 11. Läst 1 oktober 2023.

Tryckta källor

• Friedländer, Herbert (1944). En Hjalmar Söderberg bibliografi. Stockholm: Bonniers. sid. 93. Libris 992405 
• Holmbäck, Bure (1988). Hjalmar Söderberg: ett författarliv. Hjalmar Söderberg sällskapets skriftserie, 0283-0256; 6. Stockholm: Bonnier. sid. 421, 427–444, 452 455, 517, 521 f, 525, 538, 567. Libris 7147438. ISBN 9100472956 
• Holmbäck, Bure (1991). Hjalmar Söderberg och passionerna. Söderbergsällskapets skriftserie, 1100-4304; 7. Stockholm: Natur och kultur. sid. 80–87, 145. Libris 7228711. ISBN 9127022692 
• Högström, Jesper (2017). Lusten och ensamheten: en biografi över Hjalmar Söderberg. Söderbergsällskapets skriftsserie, 1100-4304; nr 25. Stockholm: Weyler. sid. 458-460. Libris 20559772. ISBN 9789176810712 
• Söderberg, Hjalmar (1922). Ödestimmen: skådespel i tre akter. Stockholm: Bonnier. Libris 1836211 
• Söderberg, Hjalmar; Söderberg Tom (1943). Samlade verk D. 6 Dramatik. Stockholm: Bonnier. sid. 184. Libris 8223390 
• Söderberg, Hjalmar (1977). Gertrud: Aftonstjärnan; Ödestimmen. Hjalmar Söderbergs skrifter. Stockholm: LiberFörlag. sid. 16. Libris 7258773. ISBN 9138036584 , Med förord av Per Wästberg.

Vidare läsning

• Söderberg, Hjalmar; Balzamo Elena (2013) (på franska). Basculement: pièce en trois actes, 1922. Théâtre des 5 continents, 1258-3286 ; 308. Paris: L'Harmattan. Libris 18271160. ISBN 9782343012964 

Externa länkar

• Ödestimmen i fulltext på Litteraturbanken
• Vad är krigets lagar?, Röda korset, rodakorset.se