Hoppa till innehållet

Émile Benveniste

Från Wikipedia
Émile Benveniste
Född27 maj 1902[1][2][3]
Aleppo[4]
Död3 oktober 1976[1][2][5] (74 år)
Versailles[4]
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidUniversitetet i Paris
SysselsättningSpråkvetare[6], sociolingvist, universitetslärare[7]
ArbetsgivareÉcole pratique des hautes études
Collège de France (1937–1972)[7]
Utmärkelser
Prix Volney (1937)
Redigera Wikidata

Émile Benveniste, född 27 maj 1902 i Aleppo, död 3 oktober 1976 i Paris, var en fransk lingvist, semiotiker och iranist. Han var professor i lingvistik vid Collège de France från 1937 till 1969. Benveniste är känd för sin forskning om språkvetenskap och i synnerhet indoeuropeiska språk.

Émile Benveniste föddes i en sefardisk judisk familj. Fadern skickade den unge Émile till en rabbinskola i Marseille. Benveniste träffade dock indologen Sylvain Lévi, verksam vid Collège de France, som introducerade honom för Antoine Meillet, en av lingvisten Saussures elever.[8] Benveniste avlade doktorsexamen med en avhandling om indoeuropeiska språk och blev professor 1937.

  • Essai de grammaire sogdienne, t. II: Morphologie, syntaxe et glossaire, 1929
  • Les infinitifs avestiques, 1935
  • Origines de la formation des noms en indo-européen, 1936
  • Noms d'agent et noms d'action en indo-européen, 1948
  • Hittite et indo-européen: études comparatives, 1962
  • Problèmes de linguistique générale, t. 1, 1966
  • Problèmes de linguistique générale, t. 2, 1974
  • Le Vocabulaire des institutions indo-européennes, 2 tomes, 1969
  • The Persian religion, according with the chief Greek texts, 1974
  • Baudelaire, 2011
  • Dernières Leçons: Collège de France 1968 et 1969, 2012
  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w69p505n, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: benveniste-emile.[källa från Wikidata]
  3. ^ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 113197, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] dödsattest, s. 7, läs online, läst: 19 februari 2023.[källa från Wikidata]
  5. ^ Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Hrvatska enciklopedija-ID: 6970.[källa från Wikidata]
  6. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 122921890, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] lista över professorer vid Collège de France, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ Dosse, sid. 42
  • Dosse, François (1997) (på engelska). History of Structuralism. Vol. 2, The Sign Sets, 1967–present. Minneapolis, Minnesota: University of Minnesota Press. sid. 42–53. ISBN 0-8166-2370-8