Hoppa till innehållet

Yukimarimo

Från Wikipedia
Yukimarimo vid Amundsen–Scott-basen, Antarktis, 2008.
Yukimarimo vid Summit Camp, Grönland, 2013.

Yukimarimo är små bollar av frost som kan bildas på snöfält vid mycket låga temperaturer och svaga vindar.[1][2][3] Fenomenet är känt från Antarktisplatån[1][2] och Grönlands högplatå.[3] De mest gynnsamma förhållandena för att fenomenet ska uppstå är en temperatur på mellan −70 och −60 °C och en vindhastighet på mellan 2 till 4 meter per sekund[2] och det måste vara rimfrost på snöfältets yta.[1][2] Rimfrosten bryts sönder av de svaga vindarna och de lösa frostkristallerna klumpar genom elektrostatisk attraktion ihop sig till små bollar.[1][2][3] De små bollarna, som börjar blåsa omkring med vinden, är i ett tidigt stadium inte mer än 0,5[1] till 1 centimeter[2] i diameter, men kan bli större, som störst 12 centimeter i diameter, genom att mer frostkristaller fäster vid bollens yttre lager och därmed bygger på bollen.[2]

Yukimarimo som fenomen beskrevs först 1995[1][2][3] från Dome F (även känd som Dome Fuji, norska: Valkyrjedomen, svenska: Valkyriadomen eller Valkyriedomen) av 36:e japanska antarktiska forskningsexpeditionen (JARE-36) vid den japanska forskningsstationen Dome Fuji.[1][2] Namnet "yukimarimo" fick fenomenet av japanskans ord för snö, "yuki", och "marimo", som syftar på att bollarna tycktes likna klotalg, som har ett klotformigt växtsätt.[1][2]

Det har dock förmodats att redan Roald Amundsen (1911) och senare också Paul Allman Siple (1957) observerade fenomenet, utifrån några korta skrivningar i deras respektive anteckningar, som passar väl in på yukimarimo.[1]