Yrjö Ikonen
Yrjö Ikonen, född 18 maj 1902 i Åbo, död 24 november 1981 i Helsingfors, var en finländsk operasångare och skådespelare. Han var farfar till Kim Ikonen och svåger till Gerda Ryselin.[1]
Ikonen var son till stinsen Georg Johannes Ikonen och Selma Bergman. Han blev student 1921 och utexaminerades som gymnastiklärare 1928. Åren 1930–1935 studerade han sång i Stockholm, Rom, Milano, Köpenhamn, London, Wien och Zürich. 1934–1962 var han bassångare vid Finlands nationalopera.[2] Han gav sin första konsert 1930 och konserterade utomlands fram till 1959. Han gästade även operor i Stockholm, Malmö, Oslo, Bergen, Köpenhamn, Reykjavik, Prag och Sankt Petersburg.[3] 1952 tilldelades Ikonen Pro Finlandia-medaljen.[4]
Filmografi[1]
[redigera | redigera wikitext]- Serenaadiluutnantti, 1949
- Piraten älskaren, 1949
- Gabriel, tule takaisin, 1951
- Rion yö, 1951
- Radio tulee hulluksi, 1952
- Omena putoaa, 1952
- Muuan sulhasmies, 1956
- Justus järjestää kaiken, 1960
- Stjärnorna, kommissarie Palmu, stjärnorna..., 1962
- Tuttavamme Tarkat (TV-serie), 1962
- Sissit, 1963
- Kaverukset (TV-serie), 1963
- Me Tammelat (TV-serie), 1965
- Tarinatalot (TV-serie), 1966
- Hanski (TV-serie), 1966
- Oppenheimerin tapaus, 1967
- Katsokaa tuomaria (TV-serie), 1969
- Tulitikkutytöt (TV-serie), 1970
- Mummoni ja Mannerheim (TV-serie), 1971
- Kotikatu (TV-serie), 2004
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Yrjö Ikonen på Internet Movie Database (engelska)
- ^ Ikonen, Yrjö i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
- ^ ”Kuka kukin on”. https://runeberg.org/kuka/1978/0276.html. Läst 10 juli 2016.
- ^ ”Suomen Leijonan Pro Finlandia -mitalin saajat 1945–2015” (på finska). Ordenskansliet Ständerhuset. Arkiverad från originalet den 12 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180612143515/http://www.ritarikunnat.fi/index.php/fi/ritarikunnat/rekisterit/173-suomen-leijonan-pro-finlandia-mitalin-saajat-1945-2015. Läst 19 maj 2016.
|