Wiurila
| Wiurila | |
| Herrgård | |
 Wiurila herrgård år 1911.
| |
| Land |  Finland
|
|---|---|
| Region | Egentliga Finland |
| Kommun | Salo |
| Ort | Halikko |
| Arkitekt | Charles Bassi |
| Ägare | Anne Marie Aminoff[1] |
| Färdigställande | 1811 |
Wiurila är egendom i Halikko vid innersta delen av Halikkoviken.
Wiurilas historia går tillbaka till 1400-talet. Denna medeltida sätesgård bytte fram till 1780 ägare endast genom arv, var gång på kvinnolinjen. År 1787 såldes godset till landshövdingen och generalmajoren Magnus Wilhelm Armfelt, som året innan hade förvärvat godsen Åminne och Vuorentaka. Efter arvskiftet mellan hans söner 1803 erhöll Gustaf Mauritz Armfelt Åminne och brodern August Filip Armfelt Wiurila och Vuorentaka, som förblev förenade fram till 1935.
Corps de logiet på Wiurila, en tvåvånings stenbyggnad i nyklassisk stil, uppfört 1806–1811 enligt ritningar av Charles Bassi, anses vara en av epokens vackraste herrgårdar i Finland. Tillsammans med ekonomiebyggnaderna i tegel, som Magnus Reinhold Armfelt lät uppföra enligt ritningar av Carl Ludvig Engel 1843–1845, bildar det en av de mest helgjutna empiremiljöerna i Finland. Huvudgården (omkring 110 hektar) ägs fortfarande av en ättling till den Armfeltska ätten, Anna Marie Aminoff.[2] Gården har idag land annat en 18 håls golfbana, ridverksamhet, restaurang, ett litet hotell och hästvagnsmuseum.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”På Wiurila herrgård ligger tiden i fokus då nutida konst möter den historiska miljön”. https://abounderrattelser.fi/pa-wiurila-herrgard-ligger-tiden-i-fokus-da-nutida-konst-moter-den-historiska-miljon/. Läst 6 oktober 2022. Åbo Underrättelser.
- ^ ”Wiurilan kartanon perintö – vanhaa eurooppalaisuutta ja uutta yrittäjyyttä Varsinais-Suomessa”. https://yle.fi/aihe/artikkeli/2019/08/12/wiurilan-kartanon-perinto-vanhaa-eurooppalaisuutta-ja-uutta-yrittajyytta. Läst 6 oktober 2022. Yle.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Wiurila i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0