Wikipedia:Utvald artikel/Vecka 32, 2008/2

Avrättning med elefant (persiska: زير پى ِپيل افكندن bokstavligen "att kastas under en elefants fötter") var i tusentals år en vanlig avrättningsmetod för de som dömts till döden i södra och sydöstra Asien, särskilt i Indien. Indiska elefanter användes för att krossa, slita sönder eller tortera fångar vid offentliga avrättningar. De tränade djuren användes antingen för att döda ett offer omedelbart eller att tortera dessa sakta under en längre tid. I kunglig tjänst representerade elefanten både härskarens absoluta makt och hans förmåga att kontrollera vilda djur.

Bruket av elefanter för att avrätta fångar förskräckte europeiska upptäcktsresande och beskrevs i många reseskildringar och levnadsteckningar från Asien. Avrättningarna förbjöds till slut av de europeiska kolonialherrarna då dessa tog kontroll över regionen 1700- och 1800-talen. Även om detta bruk av elefanter i huvudsak förekommit i Asien har metoden ibland använts av makter kring medelhavet, såsom Rom och Karthago. Då särskilt i samband med bestraffning av soldater som gjort myteri. (läs mer ...)