Wikipedia:Utvald artikel/Planeters förmåga att hysa liv

Planeter och naturliga satelliter har varierande möjlighet att utveckla och hysa liv. Eftersom existensen av liv bortom jorden för närvarande inte har bekräftats är planetär beboelighet mycket en extrapolering av förhållandena på jorden samt solens och solsystemets karakteristiska drag. Som tydligt kan ses så främjar inte dessa förhållanden endast enkelt encelligt liv utan även stora komplexa flercelliga organismer under en lång sammanhängande period. Forskning inom dessa områden är en del av den planetära astronomin och den relativt nya disciplinen astrobiologi.

En absolut förutsättning för liv är en energikälla, men för att en planet ska kunna stödja liv måste många andra geofysiska, geokemiska och astrofysiska kriterier uppfyllas. NASA har definierat det främsta kriteriet för liv som "omfattande regioner med vatten, förhållanden fördelaktiga för skapandet av komplexa organiska molekyler och energikällor för att uppehålla metabolismen."

Tanken att planeter bortom jorden kanske hyser liv är uråldrig, men historiskt var det en lika mycket filosofisk fråga som en naturvetenskaplig fråga. Under den senare delen av 1900-talet kom två genombrott på området. Observationer av andra planeter och månar inom solsystemet har gett viktig information för att definiera kriterier för beboelighet och har möjliggjort noggranna geofysiska jämförelser mellan jorden och andra objekt. Upptäckten av exoplaneter med början under 1990-talet har gett vidare värdefull information om möjligheterna för utomjordiskt liv. Framförallt har man konstaterat att solen inte är unik bland stjärnorna med sina planeter, vilket har expanderat sökandet efter beboeliga planeter utanför solsystemet. ► Läs mer