Wikipedia:Utvald artikel/Folkhemsarkitektur och byggande

Folkhemsarkitektur och byggande var en byggnads- och stadsplaneringsstil som praktiserades i Sverige, huvudsakligen under den tidiga efterkrigstiden, från 1945 till 1960. Uttrycket härrör från begreppet folkhem som myntades av Per Albin Hansson 1928. Folkhemsarkitekturen präglas av omsorgsfull och småskalig enkelhet i gestaltningen samt grannskapstanken i den övergripande stadsplaneringen, samtidigt som den hade sociala och politiska ambitioner.

Tidsintervallet mellan 1945 och 1960, när det byggdes nästan 900 000 bostäder i Sverige, kallas ofta ”folkhemsperioden”. Det svenska folkhemsbyggandet uppmärksammades även utomlands och det var första gången som utländska arkitekter inspirerades av svensk arkitektur i större omfattning. Fram till dess sökte svenska arkitekter under nästan alla tidsepoker inspiration utomlands. ► Läs mer