Vladimir Lamsdorf
| Vladimir Lamsdorf | |
.jpg) | |
| Född | 6 januari 1845 Sankt Petersburg |
|---|---|
| Död | 19 mars 1907 (62 år) Sanremo, Italien |
| Begravd | Lutherska Smolenskkyrkogården |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
| Utbildad vid | Tsarskoje Selos lyceum  |
| Sysselsättning | Diplomat, politiker |
| Befattning | |
| Rysslands utrikesminister Medlem av Riksrådet | |
| Föräldrar | Nicholas Lambsdorff Aleksandra Romanovna Renni |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Sankt Alexander Nevskij-orden Sankt Stanislausorden, första klassen Ryska vita örnens orden Sankt Annas orden, första klass Sankt Vladimirs orden, andra klassen | |
| Redigera Wikidata | |
Vladimir Nikolajevitj Lamsdorf, född 6 januari 1845, död 19 mars 1907 i San Remo, var en rysk greve och diplomat.
Lamsdorf tillhörde en ursprungligen westfalisk adelssläkt, som 1400-talet inflyttade till Kurland och 1817 upphöjdes i ryskt grevligt stånd. Han anställdes i ryska utrikesministeriet 1866, steg där småningom till utrikesministerns adjoint (1892), blev i augusti 1900 tillförordnad utrikesminister, efterträdde definitivt greve Michail Muravjov som utrikesminister januari 1901 och avgick i maj 1906, därvid efterträdd av Aleksandr Izvolskij och själv utnämnd till medlem av riksrådet.
Lamsdorf sökte driva en fredlig utrikespolitik och åstadkom i oktober 1903 den så kallade Mürzsteg-överenskommelsen med Österrike-Ungern om samverkan med Ryssland i den makedoniska frågan. I det längsta sökte han även arbeta för en fredlig uppgörelse med Japan om förhållandena i Manchuriet, men förmådde inte hindra den av inflytelserika kretsar förordade utmanande politik, som ledde till krigsutbrottet i februari 1904. Under kriget inlade Lamsdorf stora förtjänster om en fredlig avveckling av den konflikt med Storbritannien, som Doggers bank-incidenten framkallat.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Lamsdorff, Vladimir Nikolajevitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)