Vladimir Kirpitjnikov
| Vladimir Kirpitjnikov | |
.jpg) Vladimir Kirpitjnikov år 1943. | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 7 juli 1903 Uljanovsk, Guvernementet Simbirsk, Kejsardömet Ryssland |
| Död | 10 oktober 1950 (47 år) Moskva, Ryska SFSR, Sovjetunionen |
| I tjänst för | Sovjetunionen (1925–1950) |
| Försvarsgren | Röda armén |
| Tjänstetid | 1925–1950 |
| Grad |  Generalmajor |
| Utmärkelser |  Jubileumsmedaljen (1938) Röda stjärnans orden (1938) Röda fanans orden (1940) |
Vladimir Vasiljevitj Kirpitjnikov (ryska: Владимир Васильевич Кирпичников), född 7 juli 1903 i Simbirsk, Kejsardömet Ryssland, död 10 oktober 1950 i Moskva, Sovjetunionen, var en sovjetisk generalmajor.[1] Under andra världskriget tjänstgjorde han i Röda armén som befälhavare för 43:e gevärsdivisionen.[2] Han var den ende sovjetiske generalen som tillfångatogs av finska armén.[3][4] Efter andra världskrigets slut återkom Kirpitjnikov till Sovjetunionen. Han greps då av SMERSJ och ställdes så småningom inför rätta för högförräderi. År 1950 dömdes han till döden och avrättades genom arkebusering.[4]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]
Kirpitjnikov avlade officersexamen vid Uljanovska infanterihögskolan år 1925 och tjänstgjorde först som plutonchef och senare som major. Mellan 1937 och 1938 stred Kirpitjnikov i spanska inbördeskriget som stabschef där han senare tilldelades Röda stjärnans orden för sitt deltagande i kriget. År 1939 blev Kirpitjnikov befordrad till överste vid 11:e gevärsdivisionen. Senare samma år utnämndes han till befälhavare för 43:e gevärsdivisionen som han anförde under vinterkriget. Kirpitjnikov tilldelades Röda fanans orden för sitt befäl över divisionen.[1]
Kirpitjnikov utnämndes 1940 till generalmajor för sina insatser under kriget.[1][2]
I samband med fortsättningskriget tog Kirpitjnikov åter tjänst vid 43:e gevärsdivisionen. Den 1 september 1941 efter slaget vid Porlampi blev Kirpitjnikov tillfångatagen av finska trupper under befäl av general Lennart Oesch.[3][4] Kirpitjnikov fördes till högkvarteret i S:t Michel där de använde bilder på honom för propaganda. I december samma år blev han överförd till Sotavankileiri I (Fångläger nr 1) i Kjulo.[1] Efter andra världskriget studerade Kirpitjnikov vid Frunzeakademien.
Några år efter krigets slut återkom Kirpitjnikov till Sovjetunionen, där han greps av SMERSJ och sedermera åtalades för högförräderi och konspiration mot staten. År 1950 ställdes han inför rätta och dömdes till döden. Två dagar därpå avrättades han genom arkebusering.[4]
Galleri
[redigera | redigera wikitext]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Lars Westerlund: "Sotavangit ja internoidut" (page 543) Arkiverad 15 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 15 augusti 2014 (finska) Läst 3 september 2013.
- ^ [a b] Karl Franzens Universität Läst 3 september 2013. [död länk]
- ^ [a b] Elonet (på finska) Läst 4 januari 2022.
- ^ [a b c d] Parrish, Michael (2004) (på engelska). Sacrifice of the Generals: Soviet Senior Officer Losses, 1939–1953. Lanham, Maryland: The Scarecrow Press. sid. 165. ISBN 0-8108-5009-5
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Vladimir Kirpitjnikov.
