Vitkronad klyvstjärt

	Vitkronad klyvstjärt; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Flugsnappare; Muscicapidae
Släkte	Klyvstjärtar; Enicurus
Art	Vitkronad klyvstjärt; E. leschenaulti
Vetenskapligt namn
	§ Enicurus leschenaulti
Auktor	(Vieillot, 1818)

Vitkronad klyvstjärt^[2] (Enicurus leschenaulti) är en asiatisk tätting i familjen flugsnappare.^[3]

Kännetecken

Utseende

Vitkronad klyvstjärt är en typisk klyvstjärt med svartvit dräkt och lång, kluven stjärt. Från andra klyvstjärtar skiljer den sig genom kombinationen av stor storlek (i större delen av utbredningsområdet, 28-28,5 cm), brant, vit panna, svart mantel och bröst, helvit övergump och vita spetsar på stjärtfjädrarna. Underarten frontalis (se nedan) är mindre och har kortare stjärt med vitt något längre bak på hjässan och mindre vit vingfläck.^[4]

Läten

Sången är en utstuderad serie av ljusa, behagliga visslingar, beskriven i engelsk litteratur som "tssw'i'i-lli'i'i". Bland lätena hörs hårda och gälla "tssee" eller "tssee chit-chit-chit".^[4]

Utbredning och systematik

Vitkronad klyvstjärt delas in i två grupper med sex underarter, med följande utbredning:^[3]

Enicurus leschenaulti leschenaulti – Java och Bali
frontalis-gruppen
- Enicurus leschenaulti indicus – Himalaya i nordöstra Indien till Myanmar, norra Thailand och Indokina
- Enicurus leschenaulti sinensis – västra och södra Kina, Hainan
- Enicurus leschenaulti frontalis – Malackahalvön, Sumatra, Nias och lågländerna på Borneo
- Enicurus leschenaulti chaseni – Tanahmasa (Batuöarna utanför västra Sumatra)

Borneoklyvstjärten (Enicurus borneensis) behandlades tidigare som en del av vitkronad klyvstjärt och vissa, som BirdLife International och IUCN gör det fortfarande. Genetiska studier visar dock att den är isolerad från övriga underarter.^[5]

Familjetillhörighet

Klyvstjärtarna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.^[6]^[7]

Levnadssätt

Liksom andra klyvstjärtar påträffas den vid snabba, strömmande vattendrag, denna art i tät och mörk städsegrön skog upp till 2400 meters höjd (på Malackahalvön under 760 meter). Den livnär sig av insekter som orientalisk kackerlacka, fjärilslarver och hoppstjärtar.^[8]

Häckning

Fågeln har noterats häcka mellan april och juni i Himalaya, till juli i södra Kina, i april i Myanmar, i mars på Borneo samt i april och augusti på Malackahalvön. Den bygger ett skålformat bo som placeras i ett hål i en flodbank, klippskreva eller träd. Däri lägger den två till fyra gräddfärgade ägg med rödbruna fläckar.^[4]^[8]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling, och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] IUCN inkluderar dock borneoklyvstjärten i bedömningen. Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig, dock ovanlig på Sumatra och delar av Borneo.^[9]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Jean Baptiste Louis Claude Théodore Leschenault de la Tour (1773-1826), fransk botaniker, ornitolog och samlare av specimen verksam i Ostindien 1801-1806 samt i Indien och på Ceylon 1816-1822.^[10]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2016 Enicurus leschenaulti . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^ [a b c] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
^ Moyle, R.G., Schilthuizen, M., Rahman, M.A. & Sheldon, F.H. (2005) Molecular phylogenetic analysis of the white-crowned forktail Enicurus leschenaulti in Borneo. J. Avian. Biol. 36(2): 96–101.
^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.
^ [a b] Collar, N. (2019). White-crowned Forktail (Enicurus leschenaulti). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58559 24 januari 2019).
^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2005. Handbook of the Birds of the World, vol. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör vitkronad klyvstjärt.
Bilder & media
Wikispecies har information om Enicurus leschenaulti.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2016 Enicurus leschenaulti . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

[robson-4] [a b c] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4

[5] Moyle, R.G., Schilthuizen, M., Rahman, M.A. & Sheldon, F.H. (2005) Molecular phylogenetic analysis of the white-crowned forktail Enicurus leschenaulti in Borneo. J. Avian. Biol. 36(2): 96–101.

[s-6] Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.

[z-7] Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.

[hbw-8] [a b] Collar, N. (2019). White-crowned Forktail (Enicurus leschenaulti). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58559 24 januari 2019).

[9] Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2005. Handbook of the Birds of the World, vol. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[10] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]