Virgohamna
Virgohamna, tidigare Virgohavn, är en plats på Danskøya i den nordvästra delen av ögruppen Svalbard. Virgohamna har varit en nederländsk valfångststation och var utgångspunkt för Salomon August Andrées och Walter Wellmans försök att nå Nordpolen med luftfarkoster. År 1973 blev Virgohamna en del av Nordvest-Spitsbergen nationalpark. Namnet kommer från S/S Virgo, som fraktade Andrées ballong Örnen och annan utrustning till Spetsbergen 1896 och 1897.
Nederländsk valfångststation
[redigera | redigera wikitext]Virgohamna var 1636 till omkring 1660-talet en nederländsk valfångststation med namnet Harlinger kokerij. Efter ett antal år var valarna nästan borta från fjordarna och valar kunde bara fångas långt ute till havs. Stationerna till lands förlorade då sin betydelse. År 1671 beskrivs landstationen som starkt förfallen. Idag är den ett kulturminnesmärke bestående av späckugnar, trävirke, deponier av järnfilsspån och metallskrot i Virgohamna.
Andrées ballongfärd
[redigera | redigera wikitext]- Huvudartikel: Andrées polarexpedition
Salomon August Andrée gjorde 1896 och 1897 försök att nå Nordpolen med en vätgasballong med Virgohamna som bas.
Andrées expedition har satt flera fysiska spår i Virgohamna. Där ligger fortfarande rester av ballonghuset och gasanläggningen i form av spikar, bultar, plankbitar och högar med rostat järnfilsspån.
Walter Wellmans tre luftskeppsförsök
[redigera | redigera wikitext]Virgohamna var också bas för amerikanaren Walter Wellmans försök att nå Nordpolen med luftskepp 1906, 1907 och 1909. Wellman byggde luftskeppshangar, hus och gasproduktionsanläggning.
Längst västerut i Virgohamna ligger resterna efter Wellmans bas. Här finns resterna av den stora hangaren han byggde för luftskeppet America, bostadshus, tunnor med järnfilsspån till vätgasanläggningen, rostiga bensinfat, järnskrot i alla storlekar och former, verktyg och annat material.
Virgohamna idag
[redigera | redigera wikitext]Slitageskadorna efter turism har varit stora under senare år, och sommaren 2000 infördes restriktioner genom att enbart mindre grupper på högst tolv personer med guide och skriftlig tillåtelse från Sysselmesteren på Svalbard får besöka området.[1]
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Kulturminneplan for Svalbard 2013-2023 Arkiverad 23 februari 2018 hämtat från the Wayback Machine. på Sysselmannen på Svalbards webbplats, Rapport 1/2013, sidorna 48 och 65.
