Virginiauv
Virginiauv Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
V | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Ugglefåglar Strigiformes |
Familj | Ugglor Strigidae |
Släkte | Bubo |
Art | Virginiauv B. virginianus |
Vetenskapligt namn | |
§ Bubo virginianus | |
Auktor | Gmelin, 1788 |
Utbredning | |
Virginiauv[2] (Bubo virginianus) är en amerikansk uggla som tillhör släktet Bubo.[3] Den är nästan lika stor som berguven. Arten är aldrig sedd i västra palearktis. Möjligen kan parkrymlingar förekomma.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Virginiauven är en stor fågel, med en längd på mellan 46 och 63 centimeter (honan är störst) och en vingspann mellan 101 och 145 centimeter. Vikten ligger mellan 0,9 och 2,5 kilogram.[4] Den har stora örontofsar, gula ögon och en fjäderdräkt som är spräcklig i brunt, grått och svart upptill med vit strupfläck; buken är ljusare med bruna tvärstreck.[5]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Biotop
[redigera | redigera wikitext]Den finns i många miljöer, från skogar, öknar och även bebodda områden. Den tenderar dock att föredra öppen terräng som ängar och odlade fält.[4]
Föda
[redigera | redigera wikitext]Virginiauven, som jagar på natten, tar ett flertal byten, framför allt mindre däggdjur (det är en av de få djur som tar skunkar) och fåglar (även rovlevande fåglar som andra ugglor, pilgrimsfalk och fiskgjusar), men även reptiler, groddjur och ryggradslösa djur.[4]
Häckning
[redigera | redigera wikitext]Den bygger inget eget bo, utan föredrar att ta över andra fåglars reden. Den är inte särskilt noga med placeringen; boet kan finnas i träd, klippskrevor, ihåliga träd, byggnader eller på marken.[4] Honan lägger en till fem vita, nästan klotrunda ägg[4], som ruvas i mellan 4 och 5 veckor. Ungarna blir flygga efter fem veckor.[5]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Virginiauven förekommer i Nordamerika, Centralamerika och norra Sydamerika. Den delas in i hela 14 underarter med följande utbredning.[3]
- B. v. algistus – västra Alaska
- B. v. lagophonus – centrala Alaska till nordöstra Oregon, Idaho och nordvästra Montana
- B. v. saturatus – kustnära sydöstra Alaska till kustnära norra Kalifornien
- B. v. pacificus – kustnära centrala Kalifornien till nordvästra Baja California
- B. v. subarcticus – västcentrala Kanada till norra Idaho
- B. v. pallescens – sydvästra USA till södra Mexiko
- B. v. pinorum – södra Idaho till norra Arizona och norra New Mexico
- B. v. heterocnemis – nordöstra Kanada till området kring Stora Sjöarna
- B. v. virginianus – sydöstra Kanada till centrala och östra USA
- B. v. elachistus – södra Baja California
- B. v. mayensis – Yucatánhalvön
- B. v. mesembrinus – södra Mexiko till västra Panama
- B. v. nigrescens – Colombia till nordvästra Peru
- B. v. nacurutu – östra Colombia genom Guyanaregionen till nordöstra Brasilien, Argentina, Bolivia och centrala Peru
Magellanuven (B. magellanicus) behandlades tidigare ofta som underart till virginiauven, men urskiljs allt oftare som egen art.[6][3]
Status
[redigera | redigera wikitext]Enligt IUCN är den inte hotad (livskraftig, LC)[1]. Den är emellertid själv en fara för hotade arter som pilgrimsfalk[4].
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] BirdLife International 2012 Bubo virginianus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b c] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.3). doi : 10.14344/IOC.ML.6.3.
- ^ [a b c d e f] ”Great Horned Owl” (på engelska). The Cornell Lab of Ornithology, Cornell University. 2009. http://www.allaboutbirds.org/guide/Great_Horned_Owl/lifehistory. Läst 31 maj 2009.
- ^ [a b] Gregory Gough. ”Great Horned Owl” (på engelska). USGS Patuxent Wildlife Research Center. http://www.mbr-pwrc.usgs.gov/id/framlst/i3750id.html. Läst 31 maj 2009.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikispecies har information om virginiauv.
- Wikimedia Commons har media som rör virginiauv.
- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|