Hoppa till innehållet

Vipera

Från Wikipedia
Vipera
Aspishuggorm V. aspis
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
UnderklassDiapsider
Diapsida
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
UnderordningOrmar
Serpentes
FamiljHuggormar
Viperidae
UnderfamiljEgentliga huggormar
Viperinae
SläkteVipera
Vetenskapligt namn
§ Vipera
AuktorLaurenti, 1768
Arter
Se text
Synonymer
Pelias Merrem, 1820[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Vipera är ett släkte giftiga huggormar som återfinns över stora delar av jordklotet; från Nordafrika till polcirkeln och från Brittiska öarna österut till Stillahavskusten i Asien.[2] 23 arter är för tillfället erkända.[3]

Individer av arterna i släktet är vanligen små och relativt kraftigt byggda. Huvudet är markant avsatt från halsen och hos många arter är det täckt av små fjäll; några arter har dock ett litet antal plåtar på toppen. Formen på huvudet är ofta trekantig. Fjällen på ryggen är inte släta utan har en ås i mitten.[2]

Geografisk utbredning

[redigera | redigera wikitext]

Arterna i släktet återfinns på norra halvklotet, över i princip hela den europeiska kontinenten, på öar i Medelhavet och ner till norra Afrika, vidare österut genom norra Asien fram till Sachalin och norra Korea [4]

De flesta arterna föredrar kyligare klimat. De som återfinns längre söderut finns huvudsakligen på högre höjder i torr stenig miljö. De arter som återfinns längre norrut föredrar lägre höjder och fuktigare och växtrikare miljöer. Alla arterna är landlevande.[2]

Fortplantning

[redigera | redigera wikitext]

Alla arterna är vivipara, och föder alltså levande ungar.[2]

De flesta arterna i Vipera-släktet har ett gift som är sammansatt av både neurotoxin och hemotoxin. Betten varierar stort i farlighet. De mindre, nordliga arterna som huggorm utsöndrar enbart mycket små mängder gift vid varje bett, medan andra, till exempel sandhuggorm kan göra långt mer skada. Generellt sett är dock bett av arterna i släktet Vipera i allmänhet ofarligare än de av de större huggormarna i släktena Macrovipera eller Daboia.[2]

Ungefär 25 arter är erkända.[3]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ Pelias, The Reptile Database, läst 2017-02-18.
  2. ^ [a b c d e] Engelska Wikipedia anger följande källa: Mallow D, Ludwig D, Nilson G. 2003. True Vipers: Natural History and Toxinology of Old World Vipers. Krieger Publishing Company, Malabar, Florida. 359 pp. ISBN 0-89464-877-2.
  3. ^ [a b] Vipera (TSN 202180). Integrated Taxonomic Information System. Läst 13 augusti 2006.
  4. ^ Engelska Wikipedia anger följande källa: McDiarmid RW, Campbell JA, Touré T. 1999. Snake Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, vol. 1. Herpetologists' League. 511 pp. ISBN 1-893777-00-6 (serien). ISBN 1-893777-01-4 (volymen).