Vilmos Fraknói
Vilmos Fraknói (ursprungligen Frankl), född 27 februari 1843 i Ürmény, död 20 november 1924 i Budapest, var en ungersk historiker.
Fraknói blev 1875 bibliotekarie vid nationalmuseum i Budapest, 1879 generalsekreterare i ungerska vetenskapsakademien och 1892 titulärbiskop. Han levde från 1890 mestadels i Rom, där han upprättat ett ungerskt historiskt institut och kraftigt bidrog till utforskandet av de i Vatikanen förvarade källorna för ungerska historien. Hans många skrifter avhandlar förnämligast Ungerns historia under 1400- och 1500-talen.
Bibliografi på ungerska
[redigera | redigera wikitext]- Peter Pázmán och hans tid (tre band, 1868-69)
- Martinovics-sammansvärjningen (1880)
- Ungern före slaget vid Mohács 1524-26 (1884, på tyska 1886)
- Konung Matthias Hunyadi (1890, på tyska 1891)
- Ungerns kyrkliga och diplomatiska förbindelser med den romerska kurian (tre band, 1900-03)
- De ungerska kungavalens historia (1920)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Fraknói, Vilmos i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)
- Fraknói, V. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
|