Viktor Larsson (1869–1950)
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Viktor Larsson | |
 | |
Ledamot av Sveriges riksdag
| |
| Mandatperiod Andra kammaren: 1903–1905 1906–1908 1909–1911 1912–1914 1915–1917 1918–1920 1921 1922–1924 1924–1928 1928–1932 Första kammaren: 1933–1941 | |
| Uppdrag i riksdagen | |
|---|---|
| Ledamot av andra kammaren (1903–1932) Ledamot av första kammaren (1933–1941) Talman i andra kammaren (1922–1923) Ledamot i konstitutionsutskottet (1909, 1912–1921) Vice ordförande i konstitutionsutskottet (1918) Ledamot i utrikesnämnden (1921, 1924, 1927–1936) Ledamot i bevillningsutskottet (1937–1940) | |
| Ordförande i | |
| Konstitutionsutskottet (1919–1921, 1924) | |
| Född | 18 juni 1869 Kolbäcks församling, Västmanland |
| Politiskt parti | Socialdemokraterna |
Viktor Larsson, född 18 juni 1869 i Kolbäcks församling, död 27 september 1950 i Stockholm, var en svensk politiker (socialdemokrat), riksdagsledamot 1903–1941, andra kammarens talman 1922–1923 och 1927 samt kommunikationsminister 1924–1926.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Viktor Larsson var son till Johannes Larsson (1827–1888) och Johanna, född Persdotter (1832–1901). Johannes Larsson kom som 17-åring till Kolbäck och började arbeta med ombyggnaden av Strömsholms kanal. Han lärde sig då även skriva och på 1890-talet blev han linjeförman och ledde allt underhållsarbete. Han var politiskt intresserad men inte politiskt engagerad.
Sonen Viktor Larsson föddes i en liten röd stuga vid Norlings sluss, på Skantzen i Hallstahammar. Han var det sjunde av tio barn, men vid hans födelse var bara tre i livet. Han började småskolan 1876 vid Skantzen hundra meter från hemmet och några år senare fortsatte han vid Näslunds folkskola. 1882 började han arbeta vid Sörkvarns limfabrik i Kolbäck, där han skötte maskinen till limkokeriet. År 1885 blev han medlem vid godtemplarelogen Segerns krona i Näs. Efter några år, 1887, flyttade han till Eskilstuna och blev där verkstadsarbetare.
Viktor Larsson flyttade år 1892 till Fleminggatan 48 på Kungsholmen i Stockholm och senare samma år till Fleminggatan 36. I Stockholm arbetade han som verktygsarbetare vid Viklunds verkstäder. Han flyttade sedan till Västerås år 1894, och började då arbeta som verktygsarbetare på elbolaget ASEA:s verkstäder. Han gifte sig 1895 i Klara kyrka i Stockholm med Alma Grönqvist, f. 1869 i Vimmerby, dotter till mjölnaren Anders Grönqvist och Gunilla Bernhardina, född Ringblom. Hon och dottern Alma Viktoria (1894–1971) flyttade till honom i Västerås i samband med giftermålet. Den första bostaden för familjen låg på Föreningsgatan 7 i Västerås och bestod av ett rum och kök. Här bodde man kvar till 1928 då makarna flyttade till Dalagatan i Stockholm. Hustrun avled år 1931 och Viktor Larsson gifte om sig år 1932 med Gerda Johanna Björling (1871–1948).
År 1895 bildades Svenska metallindustriarbetareförbundets avdelning 20 och Viktor Larsson blev dess första ordförande, vilket han var till 1903. Han blev även den första ordföranden när Folkets hus i Västerås bildades år 1898 samt ledamot i ABF:s styrelse i Västerås samma år.
År 1899 blev han invald i Västerås stadsfullmäktige som första socialdemokrat, och kom senare att sitta i stadens presidium. 1902 valdes Larsson till ledamot av andra kammaren, jämte Fredrik Vilhelm Thorsson och Nils Persson de första socialdemokraterna där efter Hjalmar Branting. I riksdagen tillhörde han Konstitutionsutskottet, under flera år som dess ordförande. 1922-23 fungerade han som andra kammarens talman. 1920 valdes han till riksgäldsfullmäktig och ingick 1924 i Hjalmar Brantings 3:e regering som statsråd och chef för kommunikationsdepartementet och kvarstod som sådan till Rickard Sandlers regering avgick i juni 1926. 1927 valdes Larsson till fullmäktig och andre deputerad i Riksbanken. Efter flytten till Stockholm överflyttades Larsson till första kammaren. Han var även bland annat Landstingsman i Västmanlands län och medlem av ett flertal kommittéer, bland annat försvarsrevisionen 1919.[1]
Larsson skrev 10 egna motioner, bland annat om lärar- och skolfrågor, skatteutjämning mellan landskommuner och om Åkarpslagen.
Viktor Larssons plats ligger framför Växhuset, före detta Tekniska Gymnasiet, i korsningen Kopparbergsvägen-Östermalmsgatan-Utanbygatan i Västerås.
Viktor Larsson är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[2]
Arbetsplatser
[redigera | redigera wikitext]- Limfabriken i Sörkvarn 1882
- Järnindustri i Eskilstuna 1887
- Viklunds verkstäder, Stockholm 1892–1894
- Verkstadsarbetare vid ASEA i Västerås 1894
- Platsredaktör för tidningen Folket i Eskilstuna 1906–1909
- VD för Nya bankens avdelningskontor i Västerås 1913
- Statsråd och chef för kommunikationsdepartementet 18 oktober 1924–7 juni 1926
- Andra kammaren för Västerås 1903–1911
- Andra kammaren för Västmanland östra 1912–1921
- Andra kammaren för Västmanland 1922–1932
- Första kammaren för Östergötland med Norrköping 1933–1939
- Första kammaren för Södermanland och Västmanland 1939–1941
- Ordförande Folkets hus i Västerås 1899–1903
- Tärna folkhögskola 1915–1928
- Svenska stadsförbundet 1918–1927
- Västerås arb. Inst. Fören.
- Ordförande i styrelsen för Svenska Järn- och metallarbetarförbundets avdelning 20 i Västerås 1895–1903
- Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis partistyrelse 1905–1932
- Västerås stadsfullmäktige 1899–1906, 1911–1924
- V. ordförande 1916–1924
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 980-81
- ^ SvenskaGravar