Hoppa till innehållet

Viken, tidens flyktiga minnen

Från Wikipedia

Viken, tidens flyktiga minnen är en dikt av Erik Gustaf Geijer skriven till högtidlighållandet av 100-årsminnet av Karl XII:s död den 30 november 1818.

Director musices vid Uppsala universitet, Haeffner, arrangerade 1818 melodin ”Narvamarschen” för fyrstämmig manskör.

På flera håll i Sverige högtidlighölls år 1818 minnet av Karl XII:s död, och studenterna vid Uppsala universitet samlades på torget i Uppsala för att i procession bege sig till domkyrkan där tal och musik framfördes.[1] Under marschen framfördes ”Kung Carl XII:s marche”.[2] Uppsalastudenten Johan Josef Pippingsköld skrev om körsången i ett brev hem till Åbo och hemförde den senare till Finland och den studentkör han bildade vid Åbo Akademi, och den kom att bli den första manskörssång som sjöngs i Finland (1819).[3]

Traditionen att högtidlighålla den 30 november fortsatte i Uppsala av Allmänna Sången med fackeltåg och sång vid Skytteanum ända fram till 1983, och omnämns bland annat i en av Gunnar Wennerbergs Gluntar där Magistern och Glunten i I anledning av Magisterns och Gluntens första bekantskap möts första gången just den 30 november 1837 då båda sjöng i basstämman när "Allmänna Sången gick marsch omkring torget".

Ursprunget till Narvamarschen är oklart.[4] Abbé Vogler använde melodin i ett häfte klavermusik 1797 och i en pianoskola där den kallas ”Marsch nyttjad då Carl XII:e nalkades Narva”.[4] Leonard Höijer gjorde 1875 en mindre utredning om marschens historia i tidskriften Förr och Nu, och lanserade där tanken att musiken kunde vara av skotskt ursprung.[4] Andra källor anger melodin som irländsk.[3]

I ett ettbladstryck från 1818 med noter för fyrstämmig manskör och Geijers text (sex strofer) har sången titeln ”Carl den XII:s Marsch vid Narva för 4 Röster” med underrubriken ”Afsjungen vid Åminnelsefesten af Studerande Ungdomen under Processionen till Kyrkan om aftonen d. 30 November 1818.” samt kommentaren ”Forte och Piano rättas noga efter poesin.”[5] Musikforskaren Leif Jonsson anser att Geijer sannolikt skrev texten med melodin i åtanke.[2] Om framförandet vid processionen i Uppsala skriver i ett brev Adolf Törneros: ”Chorn [kören] var ej mindre än 60 personer väl inöfvade, så att när man drog till med forte ryste det i alla.”[2]

Sången heter på finska "Narvan marssi" (Narvamarschen), och används som traditionell sorgmarsch vid statsbegravningar i Finland. Bland annat spelades den vid presidenterna Mannerheims, Kekkonens, Koivistos och Ahtisaaris begravningar.

Melodin används sedan 1868 även inom ritualen i det lundensiska ordenssällskapet CC, då med en text skriven till sällskapets grundande av Frans August Sundberg. Den första raden i denna version lyder "Manen sinnet bort ifrån tingen".

Inspelningar

[redigera | redigera wikitext]

Ett flertal inspelningar har gjorts bland annat av Allmänna Sången (1963),[6] Orphei Drängar (1994),[7] Polyteknikkojen Kuoro (1998),[8] samt i en instrumental version av Helsingforsgarnisonens musikkår.

  1. ^ Jonsson, sid 68
  2. ^ [a b c] Jonsson, sid 70
  3. ^ [a b] Hedberg, sid 44
  4. ^ [a b c] Jonsson, sid 405
  5. ^ Jonsson, sid 69
  6. ^ Ett Uppsalaår med Allmänna Sången (LP 1963) i Svensk mediedatabas
  7. ^ Ett bondbröllop och andra manskörsklassiker (CD 1994) i Svensk mediedatabas
  8. ^ "Narvan marssi"

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Hedberg, K.G., red (1988) [1958]. 200 kvartettsånger utgivna av Sällskapet M.M.. Lovisa, Finland: Sällskapet M.M. Helsingfors 
  • Jonsson, Leif (1990). Ljusets riddarvakt: 1800-talets studentsång utövad som offentlig samhällskonst =[Guardians of enlightenment] : [19th century student songs as a form of "public art" in Swedish society]. Studia musicologica Upsaliensia, 0081-6744 ; N.S., 11[Studentsången i Norden] ; [1]. Uppsala: Univ. Libris 8359078. ISBN 91-554-2562-3 
  • Viken, tidens flyktiga minnen i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Wikisource
Wikisource
Texten till Viken, tidens flyktiga minnen finns på Wikisource.