Vespadelus finlaysoni
| Vespadelus finlaysoni Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Vespadelus |
| Art | Vespadelus finlaysoni |
| Vetenskapligt namn | |
| § Vespadelus finlaysoni | |
| Auktor | (Kitchener, Jones & Caputi, 1987) |
| Synonymer | |
| Eptesicus finlaysoni (äldre taxonomi)[1] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Vespadelus finlaysoni är en fladdermus i familjen läderlappar som förekommer i Australien. Ibland infogas populationen som synonym i Vespadelus pumilus men Mammal Species of the World och IUCN godkänner den som art.[2][1] Arten är uppkallad efter zoologen Hedley Finlayson som forskade om australiska däggdjur.[3]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Vespadelus finlaysoni har mörkbrun till rödbrun päls. På buken är pälsen lite ljusare. Öronen och flygmembranen är nakna med en mörk färg. Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 34 till 46 mm, en svanslängd av 31 till 42 mm och en vikt mellan 3 och 7 g. Underarmarna blir 30 till 37 mm långa. Arten skiljer sig från andra släktmedlemmar genom avvikande detaljer av körtlarnas och hannens penis konstruktion.[3]
Utbredning och habitat
[redigera | redigera wikitext]Artens utbredningsområde sträcker sig över Australiens centrala, norra och nordvästra delar. Den kan anpassa sig till flera olika habitat som öknar eller fuktiga skogar.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Denna fladdermus föredrar klippiga områden med viloplatser som grottor, bergssprickor och överhängande klippor. Ibland används övergivna gruvor som sovplats. Antagligen har honor två kullar per år med en eller två ungar.[1] Vespadelus finlaysoni bildar kolonier med upp till 500 medlemmar. Arten jagar mindre flygande insekter som myggor, nattfjärilar och flygande myror. Hos den koloni som är bäst känd separerar honor inte från hannarna före ungarnas födelse.[3]
Ibland förekommer blandade kolonier med gravfladdermöss (Taphozous) eller med Macroderma gigas. Den sistnämnda fladdermusen är samtidig en naturlig fiende. Vespadelus finlaysoni kan även använda övergivna bon av arielsvalan som viloplats. Fladdermusen dricker under flyget genom att dyka med nosen i vattnet.[4]
Status
[redigera | redigera wikitext]Beståndet är inte hotat och arten listas av IUCN som livskraftig (LC).[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f] McKenzie, N. & Reardon, T. 2008 Vespadelus finlaysoni Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2 november 2016.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Vespadelus finlaysoni
- ^ [a b c] T.B. Reardon et al. (2008) Finlaysons Cave Bat, läst 2 november 2016.
- ^ Van Dyck & Strahan. ”Finlaysons Cave Bat”. Mammals of Australia. Reed New Holland. sid. 565-566
|