Vattenbarlastad bergbana

Alternativa spåranordninger för respektive Leas Lift i Folkestone i Storbritannien, Nerobergbahn i Wiesbaden i Tyskland och Funiculaire Neuveville–St.Pierre i Fribourg i Schweiz.

Vattenbarlastad bergbana är en form av bergbana, vilken drivs av lägesenergi med hjälp av barlast med vatten.

Den äldsta vattenbarlastade bergbanan var sannolikt den 1845 öppnade Prospect Park Incline Railway vid Niagarafallen i USA. Den elektrifierades senare och lades ned 1908 efter en olycka.^[1]

Den äldsta anläggningen i Europa är den 1879 öppnade Giessbachbahn i Schweiz, som elektrifierades 1948. År 1882 öppnade bergbanan Elevador do Bom Jesus i Braga i Portugal, som är den idag äldsta vattenbarlastade bergbanan i bruk. I Storbritannien har byggts 13 vattenbarlastade bergbanor, varav 13 under perioden 1875–1904. Den första anlades 1875 i Scarborough och den senaste i Machynlleth i Wales 1992.

Fyra vattenbarlastade bergbanor finns kvar i Storbritannien, varav tre är i bruk 2021. I Tyskland är endast Nerobergbahn i Wiesbaden i bruk och i Schweiz också enbart en, Standseilbahn Neuveville–Saint-Pierre i Fribourg.

Funktionssätt

Bergbanan har två vagnar på triangulärt formade ramar på två räler, sammankopplade med stålvajrar som går runt ett draghjul på bergstationen. Vatten fylls på i den övre vagnens ballasttankar. När passagerare embarkerat den nedre vagnen, kontaktar konduktören bromsoperatören. Vagnen kommer i rörelse, när bromsen frigjorts och ballastvattnet trimmats. När den ena vagnen nått dalstationen, pumpas överskottsvatten upp till bergsstationen^{[källa behövs]}.