Varg i Finland
Vargarna i Finland är gråvargar, eurasisk varg (Canis lupus lupus). De tillhör de nordliga vargarna, som lever i Nordamerika, Europa och i norra Asien och har stor hjärna och starka rovdjurständer. De har funnits i Finland i betydande utsträckning alltsedan istidens slut.
Historik
[redigera | redigera wikitext]I Finland skedde en tillbakagång i vargstammarna under 1800-talets första hälft. Årligen dödades då dödades i 300–400 vargar. Under 1880-talet sjönk den officiella avskjutningen i landet från omkring 400 till cirka 20 vargar. Vid 1880-talets början fanns varg över i stort sett hela Finland, men vid sekelskiftet var arten i stort sett försvunnen från de sydliga och centrala delarna av Finland. Tillbakagången fortsatte under de påföljande årtiondena, men därefter kom såväl population som utbredningsområde att variera en del. Detta berodde främst på vargens förflyttningar över gränsen mellan Finland och dåvarande Sovjetunionen. Sedan 1950 har Finland mottagit två synnerligen märkbara invandringsvågor av varg från Sovjetunionen, den första 1959–1963 och den andra 1976–1977. Finska forskare hade 1968 fått börja använda gränspatrullerna vid den sovjetiska gränsen för registrering av spår. Observationerna dessa patruller gjorde visade mycket tydligt ökningen 1976–77. Under perioden 1968–1978 registrerade patrullerna drygt 4000 spår av varg över gränsen, och av dessa tillkom över 1200 under 1977. Invandringsvågen 1976-1977 visar god överensstämmelse med uppgifter från forskare i den Sovjetiska delen av Karelen om en tredubblad vargstam där från 1966 till 1976.[1]
Inom renskötselområdet är vargjakt tillåten från 1 november till 31 mars, medan arten i övriga Finland är fridlyst. I delar av Karelen söder om renskötselområdet medges även en begränsad skyddsjakt. Jakten i renskötselområdet bedrivs med stöd av undantag som Finland fått både i Bernkonventionen och i EU:s art och habitatdirektiv.[2]
Ordet susi
[redigera | redigera wikitext]Det finska ordet för varg, susi, anses vara ett indoeuropeiskt lånord vars ursprungliga betydelse var "hund".[3] Användningen av lånord för varg inom finsk-ugriska språk kan ha samband med att samhällets ekonomi vid den tid då ordet etablerades var baserat på jordbruk, inte på jakt och samlande.[4]
Vargattacker mot människor i Finland
[redigera | redigera wikitext]Linnell et al. 2003 studerar 77 fall då människor blivit dödade av vargar i Finland; dessa dödsfall har bedömts som tillräckligt säkerställda för att uppgifterna skall kunna bli föremål för vetenskaplig publikation.[5]
Enligt den sammanställning som Lappalainen har gjort av uppgifter hämtade från finska kyrkböcker från åren 1710-1881 har han funnit stöd för att 175 registrerade vargangrepp med dödlig utgång skall ha ägt rum i Finland under perioden.[6]
Vargattacker mot människor i Finland under 1800-talet
[redigera | redigera wikitext]
Från januari 1831 fram till sommaren 1832 skall åtta barn och en vuxen kvinna ha dödats av varg i Kaukola, och det antas att en varg dödade samtliga. 1836 dödades tre barn av vargar i Kimito.
Från 1839 till 1850 dödades 20 barn av varg i Kivinebb, och det har antagits att samtliga blev dödade av samma varg eller av samma vargflock.[7] 1877 attackerades tio barn i Tammerfors[förtydliga] och nio av dessa dog till följd av skador de åsamkades. Från 1879 till 1882 dödade ett vargpar, de så kallade Åbovargarna,[ej i angiven källa] ett stort antal barn inom elva församlingar i Egentliga Finland. Enligt äldre uppgifter skall det ha varit 22 barn som dödades. Nyare forskning tyder emellertid på att 35 barn kan ha blivit dödade.[8] Allteftersom antalet dödade barn växte sattes allt större ansträngningar in för att döda vargarna, och jägare från Ryssland och Litauen anlitades, liksom den finska armén. Slutligen lyckades man skjuta en varghona i januari 1882, och 12 dagar senare blev en varghane förgiftad, varefter vargattackerna upphörde.
Dessutom finns det tidningsuppgifter på att flera barn skall ha blivit dödade. En 12-årig flicka dödades i Euraåminne 1859, en pojke på 8 år dödades i Nykyrka 1882 och samma år blev en pojke skadad i Sordavala. Det var inte ovanligt att man fångade vargvalpar på sommaren för att få högre skottpeng för dem på vintern; det är möjligt att vargarna som dödade mänskor rymt ur sådan fångenskap, åven om det inte finns några bevis.[9]
Debatten om varg i Finland
[redigera | redigera wikitext]Debatten om varg i Finland kan i stor utsträckning anses likna övriga Europas; således torde det tidigare ha förelegat en allmän konsensus om att vargen var ett skadedjur. Efter andra världskrigets slut kom andra uppfattningar att vinna anhängare.
Litteratur
[redigera | redigera wikitext]- Jukka Bisi, Sami Kurki, Marko Svensberg & Tuija Liukkonen, Human dimensions of wolf (Canis lupus) conflicts in Finland, Eur J Wildl Res, (2007) 53:304–314.
- Astor Furseth, Drept av bjørn og ulv: en historisk oversikt over mennesker drept og skadet av rovdyr i Norge de siste 400 år, Landbruksforlaget, 2005, ISBN 9788252928785
- Uno Godenhjelm, Minnen från vargåren i Åbo län 1880-1882, G.W. Edlund, 1891.
- Antti Lappalainen, Suden jäljet, Metsäkustannus, 2005, ISBN 9789525118797.
- Linnell, John D.C.; Sollberg, Erling J.; Brainerd, Scott; Liberg, Olof; Sand, Håkan; Wabakken, Petter; Kojola, Ilpo (2003). ”Is the fear of wolves justified? A fennoscandian perspective”. Acta Zoologica Lituanica 13 (1): sid. 27-33. ISSN 1392-1657. Arkiverad från originalet den mars 7, 2008. https://web.archive.org/web/20080307025815/http://www.lcie.org/Docs/Regions/Baltic/Linnell%20AZL%20Wolf%20attacks%20in%20Fennoscandia.pdf. Läst Januari 20, 2012.
- Jouko Teperi, Sudet Suomen rintamaiden uhkana 1800-luvulla, Historiallisia tutkimuksia 101, Suomen Historiallinen Seura, Helsinki 1977.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [1]SOU 1999:146 s.62-63]
- ^ [2]SOU 1999:146 s.63]
- ^ "The etymological background of ‘wolf’ in various Finno-Ugric languages emphasises the importance of language contacts, especially the borrowing of Indo- European words that took on the meaning ‘wolf’ in Finno-Ugric. In many cases the Indo-European word originally meant something other than ‘wolf’. In some case such as Finnish susi (Finnic) the original meaning of the Finno-Ugric ‘wolf’ in Indo- European was ‘dog’." Riho Grünthal, Finno-Ugric ‘dog’ and ‘wolf’, s. 8.
- ^ "In the territories of reindeer husbandry the FU languages of the arctic zone, i.e. the Saamic languages, Mansi, Khanty and the Samoyedic languages all use numerous metonyms or etymologically unknown words, while those Finno-Ugric peoples for whom agriculture became the primary way of living, very frequently express ‘wolf’ with a loan word.", Riho Grünthal, Finno-Ugric ‘dog’ and ‘wolf’, s. 2.
- ^ "We were able to find records of people being killed by wolves from all three countries: one from Norway, 16 from Sweden, and 77 from Finland."Linnell et al. 2003, s. 27.
- ^ Antti Lappalainen, Suden jäljet, Metsäkustannus, 2005, ISBN 9789525118797.
- ^ "Not many details of the victims are known, but four victims whose age was known were between six and eight years of age", Linnell et al. 2003, s. 29.
- ^ "Not all of these attacks were equally well documented, and some were only based on rumours, while others were well documented. All victims were apparently children.", Linnell et al. 2003, s. 29.
- ^ "Apparently during this period the bounty paid for wolf pups during summer was only half that of the bounty paid during winter. Accordingly, many hunters would capture wolf pups in summer at den-sites and keep them caged until mid-winter. At this time they got the full-bounty and a valuable fur. In this type of situation it is quite possible that a wolf could have escaped, after having lost its fear of people.", Linnell et al. 2003, s. 29.