Hoppa till innehållet

Västafrikansk siska

Från Wikipedia
Västafrikansk siska
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCrithagra
ArtVästafrikansk siska
C. canicapilla
Vetenskapligt namn
§ Crithagra canicapilla
Auktor(Du Bus de Gisignies, 1855)
Synonymer
Strimhuvudsiska
Serinus canicapillus

Västafrikansk siska[2] (Crithagra canicapilla) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer som namnet avslöjar i Västafrika, i öppna skogs- och jordbruksmarker. Tidigare behandlades den som underart till vitbrynad siska, men urskiljs vanligen som egen art. Beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende och läta

[redigera | redigera wikitext]

Västafrikansk siska är en medelstor brun fink. Ansiktet är tydligt tecknat med mörk hjässa, vitt ögonbrynsstreck och en mörkbrun bred fläck genom ögat. Undersidan saknar streckning, dock kan viss brun fläckning förekomma. Arten är lik höglandssiskan, men överlapppar knappt i utbredning och västafrikansk siska utmärks genom den ostreckade undersidan. Den är även något lik vitgumpsiskan, men denna har just vit övergump, svagare ansiktsteckning och just streckad undersida. Sången är vacker, en melodisk stigande och fallande serie visslingar och drillar, ibland med härmningar från andra fågelarter.[4]

Arten är mest lik vitbrynad siska och behandlades tidigare som underart till denna (se systematik nedan). Den skiljer sig dock från genom rent tecknad haka utan fläckar, mindre tydligt vitt på strupe, mindre näbb och kortare stjärt. Jämfört med vitbrynade siskans underart benguelensis har den streckat, ej nästan enfärgat brunt huvud, samt ljusare brun ovan- och undersida. Från övriga bestånd av vitbrynad siska skiljer den sig genom brunare, mindre svartaktiga huvudteckningar samt enfärgad, ej svagt streckad rygg.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Västafrikansk siska förekommer som namnet avslöjar i Västafrika, från Guinea till Kamerun, men även österut in i västra Kenya. Den delas in i tre underarter med följande utbredning:[5]

Tidigare behandlades den som underart till vitbrynad siska (C. gularis), men urskiljs som egen art baserat på tydliga utseendemässiga skillnader. Individer av underarten elgonensis svarar heller inte på uppspelade läten från vitbrynade siskans nominatform.[4]

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades arten i släktet Serinus, men DNA-studier visar att den liksom ett stort antal afrikanska arter endast är avlägset släkt med t.ex. gulhämpling (S. serinus).[6]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Västafrikansk siska hittas i skogslandskap, buskmarker och jordbruksbygd. Den ses ofta i par eller små flockar.

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Crithagra canicapilla Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
  4. ^ [a b c] del Hoyo, J., N. Collar, and G. M. Kirwan (2020). West African Seedeater (Crithagra canicapilla), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.sthsee3.01
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  6. ^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. Arkiverad från originalet den 26 september 2018. https://web.archive.org/web/20180926130508/http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. Läst 30 september 2015. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]