Hoppa till innehållet

Världsmästerskapet i bandy för herrar

Från Wikipedia
Världsmästerskapet i bandy för herrar
Sport(er)bandy
Platshela världen
Tidpunktjanuari-april
År1957-
Geografisk omfattninghela världen
ArrangörFIB

Världsmästerskapet i bandy för herrar är världsmästerskapstävlingar i bandy som anordnas av det högsta bandyförbundet FIB, öppna för landslag från hela världen. Den internationella "bandyfamiljen" har alltmer börjat växa, under 1970- och 80-talen till USA och Kanada, under 1990-talet till Östeuropa och i 2000-talet till Asien.

Trots att bandy spelats sedan slutet på 1800-talet så dröjde det ända till 1957 innan det första världsmästerskapet spelades. Men det spelades flera landslagsturneringar före VM.

Bandy spelades som uppvisningsport vid olympiska vinterspelen 1952 i Oslo.

1954 spelades en fyrnationersturnering i Moskva där Sovjet var med för första gången. Turneringen, som vanns av Sverige, kan räknas som ett slags för-VM. Länderna hade en del olika regler före turneringen. Regler jämkades ihop. Bland annat introducerades sargen i Norden.

1957 började man att kora världsmästare i bandy på herrsidan. Åren 1961-1983 deltog bara fyra länder; Finland, Norge, Sovjetunionen och Sverige. Norge ställde inte upp första gången, ej heller 1969. Norge hade tänkt att delta 1957, men på grund av Sovjets inmarsch i Ungern vid Ungernrevolten året innan så bojkottades VM då man inte ville spela mot Sovjet; Norge bojkottade även VM 1969 då Sovjet gick in i dåvarande Tjeckoslovakien i samband med Pragvåren det året. Sovjetunionen vann alla turneringar fram till att Sverige bröt trenden 1981. 1985 blev USA femte land genom tiderna att delta i världsmästerskapet i bandy. Sedan dess har antalet länder blivit än fler, särskilt efter Sovjetunionens upplösning. De länder som har tillkommit är Kanada, Nederländerna, Ungern, Ryssland, Kazakstan, Vitryssland, Estland, Mongoliet, Lettland, Kirgizistan, Japan, Tyskland, Ukraina, Somalia och Kina.

Armenien och Litauen meddelade deltagande till 2011.[1] Australien var till och med anmält.[2] Så var även fallet med Litauen 2012.[3] Inget av det infriades dock.

Länder som har meddelat intresse att delta i framtida mästerskap är Danmark, Schweiz, Armenien och Polen.[4]

2004 fick bandyn sitt tredje världsmästarland genom tiderna, Finland (fjärde, om Sovjetunionen och Ryssland räknas som separata från varandra).

Världsmästerskapet i bandy för herrar avgjordes från början via gruppspel, men år 1983 infördes istället finalmatch och bronsmatch, medan semifinalspelet introducerades 1991. Från 1991 har de flesta turneringarna, på grund av de stora klasskillnaderna mellan de bästa och de sämsta lagen, spelats i en A- och en B-grupp. 2012 infördes en C-grupp och 2014 därtill en D-grupp, mycket beroende på de stora klasskillnaderna mellan lagen.

Turneringen spelades första gången 1957, andra gången 1961 och därefter återkom turneringen vartannat år. I oktober 2002 bestämdes det att världsmästerskapet i bandy skall spelas varje år på herrsidan, vilket har gällt från och med VM 2003.

Turneringen har alltid spelats någon gång mellan januari och april. Det har diskuterats att regelmässigt förlägga turneringen sent på säsongen när de nationella klubblagstävlingarna är avslutade. Efter världsmästerskapet för herrar 2007 hotade flera elitklubbar i Sverige att i fortsättningen inte skicka spelare till herrarnas världsmästerskap om turneringen spelas mitt i säsongen [5]. Fast världsmästerskapet 2008 också spelades mitt i den svenska säsongen blev det aldrig någon bojkott. Några år senare förlades visserligen världsmästerskapet 2015 så att det skulle spelas efter de nationella seriernas slut, men därefter har man återgått till tidigare ordning och spelat VM i januari/februari.

Deltagande nationer

[redigera | redigera wikitext]
Nation Mästerskapsdebut Senaste mästerskapet Antal VM
 Sovjetunionen 1957 1991 17
 Sverige 1957 2019 39
 Finland 1957 2019 39
 Norge 1961 2019 37
 USA 1985 2019 26
 Nederländerna 1991 2019 20
 Kanada 1991 2019 16
 Ungern 1991 2019 20
 Ryssland 1993 2019 22
 Kazakstan 1995 2019 21
 Vitryssland 2001 2019 15
 Estland 2003 2019 15
 Mongoliet 2006 2017 10
 Lettland 2007 2019 11
 Japan 2012 2019 8
 Kirgizistan 2012 2012 1
 Ukraina 2013 2019 6
 Somalia 2014 2019 6
 Tyskland 2014 2019 6
 Kina 2015 2019 5
 Tjeckien 2016 2019 3
 Schweiz 2019 2019 1
 Storbritannien 2019 2019 1

Medlemsländer som inte har deltagit i VM

[redigera | redigera wikitext]

Medlemsländer i Federation of International Bandy som ännu inte gjort mästerskapsdebut. I vissa av länderna spelas bandy huvudsakligen som rekreationssport utan nationella tävlingsserier.

VM spelades som en rak serie där seriesegraren blev världsmästare. De första fem turneringarna spelades som en enkelserie, därefter möttes alla lag två gånger.

År Värdnation
Vinnare Tvåa Trea Fyra
1957 Finland Finland  Sovjetunionen  Finland  Sverige
1961 Norge Norge  Sovjetunionen  Sverige  Finland  Norge
1963 Sverige Sverige  Sovjetunionen  Finland  Sverige  Norge
1965 Sovjetunionen Sovjetunionen  Sovjetunionen  Norge  Sverige  Finland
1967 Finland Finland  Sovjetunionen  Finland  Sverige  Norge
1969 Sverige Sverige  Sovjetunionen  Sverige  Finland
1971 Sverige Sverige  Sovjetunionen  Sverige  Finland  Norge
1973 Sovjetunionen Sovjetunionen  Sovjetunionen  Sverige  Finland  Norge
1975 Finland Finland  Sovjetunionen  Sverige  Finland  Norge
1977 Norge Norge  Sovjetunionen  Sverige  Finland  Norge
1979 Sverige Sverige  Sovjetunionen  Sverige  Finland  Norge
1981 Sovjetunionen Sovjetunionen  Sverige  Sovjetunionen  Finland  Norge

Efter inledande seriespel avgör en utslagsdel med avslutande final vilket land som blir världsmästare.

År Värdnation
Final Match om tredjepris
Vinnare Resultat Tvåa Trea Resultat Fyra
1983 Finland Finland Sverige  9–3  Sovjetunionen Finland  4–1  Norge
1985 Norge Norge Sovjetunionen  5–4  Sverige Finland  6–2  Norge
1987 Sverige Sverige Sverige  7–2  Finland Sovjetunionen  11–30  Norge
1989 Sovjetunionen Sovjetunionen Sovjetunionen  12–20  Finland Sverige  6–0  Norge
1991 Finland Finland Sovjetunionen  4–3  Sverige Finland  8–0  Norge
1993 Norge Norge Sverige  8–0  Ryssland Norge  5–3  Finland
1995 USA USA Sverige  6–4  Ryssland Finland  3–2  Kazakstan
1997 Sverige Sverige Sverige  10–50  Ryssland Finland  9–3  Kazakstan
1999 Ryssland Ryssland Ryssland  5–0  Finland Sverige  9–1  Norge
2001 Finland Finland
Sverige Sverige
Ryssland  6–1  Sverige Finland  3–2  Kazakstan
2003 Ryssland Ryssland Sverige  5–4  Ryssland Kazakstan  4–1  Finland
2004 Sverige Sverige
Ungern Ungern
Finland  5–4  Sverige Ryssland  5–2  Kazakstan
2005 Ryssland Ryssland Sverige  5–2  Ryssland Kazakstan  5–3  Finland
2006 Sverige Sverige Ryssland  3–2  Sverige Finland  7–4  Kazakstan
2007 Ryssland Ryssland Ryssland  3–1  Sverige Finland  5–4  Kazakstan
2008 Ryssland Ryssland Ryssland  6–1  Sverige Finland  8–3  Kazakstan
2009 Sverige Sverige Sverige  6–1  Ryssland Finland  7–5  Kazakstan
2010 Ryssland Ryssland Sverige  6–5  Ryssland Finland  4–3  Kazakstan
2011 Ryssland Ryssland Ryssland  6–1  Finland Sverige  14–30  Kazakstan
2012 Kazakstan Kazakstan Sverige  5–4  Ryssland Kazakstan  10–50  Finland
2013 Sverige Sverige Ryssland  4–3  Sverige Kazakstan  6–3  Finland
2014 Ryssland Ryssland Ryssland  3–2  Sverige Kazakstan  5–3  Finland
2015 Ryssland Ryssland Ryssland  5–3  Sverige Kazakstan  8–6  Finland
2016 Ryssland Ryssland Ryssland  6–1  Finland Sverige  4–0  Kazakstan
2017 Sverige Sverige Sverige  4–3  Ryssland Finland  11–1  Norge
2018 Kina Kina
Ryssland Ryssland
Ryssland  5–4  Sverige Finland  8–4  Kazakstan
2019 Sverige Sverige Ryssland  6–5  Sverige Finland  8–2  Kazakstan
2020–2022 Ryssland Ryssland A-VM inställt 2020–2021 på grund av coronapandemin samt 2022 på grund av Rysslands invasion av Ukraina
2023 Sverige Sverige Sverige  3–1  Finland Norge  5–1  Kazakstan
2025 Sverige Sverige
Medeo var huvudarena för VM 2012

Medaljfördelning

[redigera | redigera wikitext]

Medaljfördelning herrar 1957-i dag
Ländernas placering i listorna avgörs av:
1. Antal guldmedaljer.
2. Antal silvermedaljer.
3. Antal bronsmedaljer.
4. Bokstavsordning (förändrar dock inte landets ranking).

Land Guld Silver Brons
 Sovjetunionen/ Ryssland 26 11 2
 Sverige 12 19 8
 Finland 1 8 22
 Norge - 1 1
 Kazakstan - - 6

Placeringar i gruppen 1991-2019 (efter placeringsmatcher)

Land 1:a 2:a 3:a
 USA 8 2 -
 Vitryssland 4 1 -
 Kanada 2 9 1
 Lettland 2 2 2
 Estland 1 2 2
 Nederländerna 1 - 4
 Kazakstan 1 - -
 Tyskland 1 - -
 Ungern - 2 8
 Storbritannien - 1 -
 Mongoliet - - 1
Match mellan Kirgizistan - Japan i C-VM 2012.

Placeringar i gruppen 2012-2012

Land 1:a 2:a 3:a
 Estland 1 - -
 Japan - 1 -
 Kirgizistan - - 1

Skyttekungar (A-VM)

[redigera | redigera wikitext]
  • 1957 – 3 mål: Alpo Aho, Finland, Valentin Atamanytjev och Jevgenij Papugin, Sovjet
  • 1961 – 3 mål: Valerij Maslov och Michail Osintsev, Sovjet, Ole Martinsen, Norge, och Tauno Timoska, Finland
  • 1963 – 5 mål: Valentin Atamanytjev och Jevgenij Papugin, Sovjet
  • 1965 – 5 mål: Nikolaj Durakov, Sovjet
  • 1967 – 4 mål: Seppo Rounja, Finland
  • 1969 – 5 mål: Anatolij Frolov, Sovjet
  • 1971 – 6 mål: Kalevi Pirkola, Finland
  • 1973 – 12 mål: Anatolij Frolov, Sovjet
  • 1975 – 12 mål: Valerij Botjkov, Sovjet
  • 1977 – 7 mål: Bengt Ramström, Sverige, och Valerij Eichvald, Sovjet
  • 1979 – 13 mål: Sergej Lomanov, Sovjet
  • 1981 – 13 mål: Sergej Lomanov, Sovjet
  • 1983 – 7 mål: Andrej Pasjkin, Sovjet
  • 1985 – 6 mål: Bengt Ramström, Sverige, och Leo Segerman, Finland
  • 1987 – 11 mål: Aleksandr Tsyganov, Sovjet
  • 1989 – 9 mål: Nikolaj Pazdnikov, Sovjet
  • 1991 – 7 mål: Jonas Claesson, Sverige
  • 1993 – 10 mål: Jonas Claesson, Sverige
  • 1995 – 10 mål: Jonas Claesson, Sverige
  • 1997 – 15 mål: Jonas Claesson, Sverige
  • 1999 – 13 mål: Hans Åström, Sverige
  • 2001 – 21 mål: Michael Carlsson, Sverige
  • 2003 – 12 mål: Michael Carlsson, Sverige
  • 2004 – 10 mål: Ari Holopainen, Finland
  • 2005 – 18 mål: Sergej Obuchov, Ryssland[6]
  • 2006 – 13 mål: Sergej Obuchov, Ryssland[7]
  • 2007 – 15 mål: David Karlsson, Sverige[8]
  • 2008 – 15 mål: Jevgenij Ivanusjkin, Ryssland[9]
  • 2009 – 14 mål: Jevgenij Ivanusjkin, Ryssland[10]
  • 2010 – 12 mål: Pavel Rjazantsev, Ryssland[11]
  • 2011 –
  • 2012 –
  • 2013 – 21 mål: Patrik Nilsson, Sverige[12]
  • 2014 –
  • 2015 – 15 mål: Andrej Kabanov, Vitryssland[13]
  • 2016 –
  • 2017 –
  • 2018 –

Källor: [14] (1961-2004)

  1. ^ [1]
  2. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 3 december 2013. https://web.archive.org/web/20131203001903/http://cs10970.vk.me/u16068958/126587056/x_6851a48b.jpg. Läst 12 mars 2015. 
  3. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 15 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120815053946/http://www.bandyforbundet.no/bandy/jan2012.asp#. Läst 12 mars 2015. 
  4. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402194943/http://translate.google.se/translate?hl=sv&sl=ru&u=http%3A%2F%2Fhabex.ru%2Fpaper%2F718%2F13686%2F&prev=search. Läst 12 mars 2015. 
  5. ^ Vetlanda BK februari-mars 2007 - Krav på att Bandy-VM spelas senare och Bojkott hotar nästa års bandy-VM
  6. ^ "World Championship 2004/05". Bandysidan.nu. Läst 14 januari 2014.
  7. ^ "World Championship 2005/06". Bandysidan.nu. Läst 14 januari 2014.
  8. ^ "World Championship 2006/07". Bandysidan.nu. Läst 14 januari 2014.
  9. ^ "World Championship 2007/08". Bandysidan.nu. Läst 14 januari 2014.
  10. ^ "World Championship 2008/09". Bandysidan.nu. Läst 14 januari 2014.
  11. ^ "World Championship 2009/10". Bandysidan.nu. Läst 14 januari 2014.
  12. ^ "Patrik Nilsson vann skytteligan". Arkiverad 4 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine. Worldbandy.com. Läst 14 januari 2014.
  13. ^ ”VM 2015 – Skytteligan”. bandyworld.se. Arkiverad från originalet den 10 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190110185732/http://www.bandyworld.se/resultat-cuper-och-traningsmatcher/vm/vm-2015/vm-2015-skytteligan. Läst 10 januari 2019. 
  14. ^ "Historik". Arkiverad 16 januari 2014 hämtat från the Wayback Machine. Bandyvm.se. Läst 14 januari 2014.