Hoppa till innehållet

Utvälinge

Utvälinge
Tätort
Det gamla tegelbruket i Utvälinge
Det gamla tegelbruket i Utvälinge
Land Sverige Sverige
Landskap Skåne
Län Skåne län
Kommun Helsingborgs kommun
Distrikt Välinge distrikt
Koordinater 56°12′59″N 12°46′53″Ö / 56.21639°N 12.78139°Ö / 56.21639; 12.78139
Area 33 hektar (2020)[1]
Folkmängd 236 (2020)[1]
Befolkningstäthet 7,2 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Riktnummer 0431
Tätortskod T3766[2]
Småortskod S3821 (1990–2005)
Beb.områdeskod 1283SB135 (1990–2005)[3]
1283TB114 (2005–)[3]
Geonames 2666038
Ortens läge i Skåne län
Ortens läge i Skåne län
Ortens läge i Skåne län
Wikimedia Commons: Utvälinge
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata
Bryggan ut till Sandön

Utvälinge är en tätort i Helsingborgs kommun i Skåne län. Orten är belägen vid Vegeåns utlopp i Skälderviken och utgör Helsingborgs kommuns nordligaste bebyggelse.

Ortnamnet syftar på den närliggande orten Välinge (från vædhil, "vadställe"), alltså att detta är bebyggelsen som ligger längre "ut" från Välinge. 1491 skrevs namnet Wtwelynge.

En del fornlämningar från stenåldern fram till vikingatiden har hittats i området och platsen har troligen varit bebodd sedan förhistorisk tid. En medeltida kapellruin, belägen i samhällets östra utkant, visar spår från ortens äldre historia.

Utvälinge är tillsammans med Välinge, Tånga och Rögle en av de så kallade "Tegelbyarna" i norra Helsingborgs kommun. Vegeå tegelbruk grundades i orten 1870 strax väster om åns mynning. Av verksamheten finns den överbyggda ringugnen, torkladan och några lergravar bevarade. Vegeå tegelbruk hette från första början (29 april 1892) Kappeleds Tegelbruks Aktiebolag. Namnet Vegeå tillkom i början på 1900-talet.

Befolkningsutveckling

[redigera | redigera wikitext]
Befolkningsutvecklingen i Utvälinge 1980–2020[4]
År Folkmängd Areal (ha)
1980
  
204
1990
  
190 12#
1995
  
177 24#
2000
  
173 23#
2005
  
213 25
2010
  
227 24
2015
  
238 33
2020
  
236 33
Anm.: Ny tätort 1980. Ej tätort 1990-2005.
 # Som småort.

Det nuvarande samhällets bebyggelse härstammar till stor del från 1900-talets början och består uteslutande av enfamiljshus. Husen är ofta enkla och småskaliga. Mot Skälderviken finns ett sommarstugeområde som började bebyggas från 1950-talet och framåt.

Ortens omges av ett rikt naturliv och angränsar till naturreservatet vid Vegeåns utlopp. Naturreservatet sträcker sig från kustlinjen över de två utanför liggande öarna Sandön och Skälrönnen (skäl=säl) med omkringliggande vatten inkluderat. Det grunda vattenområdet med betydande vattennivåskillnader, tillsammans med åmynningens sandstränder, dybankar och vassområden gör platsen gynnsam för fågelliv och är en av de mest variationsrika fågellokalerna i nordvästra Skåne. Sandön utnyttjas som badholme, men hänsyn måste tas till fågellivet och under största delen av året, med undantag för sommaren, är bryggan ut till ön avstängd.


  1. ^ [a b c] Statistiska tätorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per tätort, SCB, 24 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, SCB, läs online, läst: 3 april 2014.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 13 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170613011648/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017. 
  • Helsingborgs stad (2002), Översiktsplan för Helsingborgs stad, ÖP 2002. Helsingborg.
  • Helsingborgs lokalhistoriska förening (2006), Helsingborgs stadslexikon. Helsingborg: Helsingborgs lokalhistoriska förening. ISBN 91-631-8878-3