Utrikespolitiska institutet
Utrikespolitiska institutet (UI) är ett oberoende institut med uppdrag att främja intresset för och fördjupa kunskapen om utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Det sker dels genom forskning, dels genom informationsverksamhet riktad till en bredare publik. UI drivs som en ideell förening med Utrikespolitiska samfundet[förtydliga] som huvudman.[förtydliga]
Institutet bildades 1938 som Kommittén för utrikespolitisk upplysning med tidiga medarbetare som Yngve Lorents och Ragnvald Lundström. Institutets nuvarande namn antogs 1940.
Yngve Lorents var ordförande 1938–50.[1] Bland senare ordföranden märks Kurt Samuelsson, Yngve Möller[2], Nils Andrén och Leif Leifland.
Vid institutet bedrivs forskning och analys inom fyra forskningsprogram och två nationella kunskapscentrum:
- Europaprogrammet – om europeisk integration och säkerhet samt Europas internationella och transatlantiska relationer.
- Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet – om geopolitiska dragkamper och social transformation i regionen.
- Asienprogrammet – om maktrelationer i Asien, Asiens globala påverkan samt normer och demokrati i Asien.
- Programmet för global politik och säkerhet – om fred och säkerhet, genus och rättigheter, samt global styrning med inriktning mot klimat och energi.
Regeringen beslöt 2020 att inom UI inrätta två nationella kunskapscentrum: Centrum för Östeuropastudier (Stockholm Centre for Eastern European Studies, SCEEUS) och Nationellt kunskapscentrum om Kina (NKK).[3]
Informationsverksamheten omfattar seminarier, utgivning publikationer samt expertmedverkan i media. Tidskriften Utrikesmagasinet och podden Utblick produceras av en publicistiskt fristående redaktion som också står bakom länderdatabasen Landguiden.
Sedan 2025 ligger Utrikespolitiska institutet i Amiralitetshuset på Skeppsholmen i Stockholm, med adressen Amiralitetsbacken 1. Från 2005 till 2018 drev institutet Anna Lindh-biblioteket tillsammans med Försvarshögskolan.
Liknande forskningsinstitut utomlands är t ex Chatham House i London och Council on Foreign Relations i New York, båda två grundade strax efter första världskrigets slut. I synnerhet Chatham House kan ha utgjort en förebild för det tidiga UI.
Direktörer
[redigera | redigera wikitext]- 1938–1945: Ragnvald Lundström
- 1946–1948: Brita Skottsberg Åman
- 1948–1960: Lennart Hirschfeldt
- 1960–1970: Karl E. Birnbaum
- 1968–1970: Åke Sparring (tf)
- 1970–1985: Åke Sparring
- 1985–1988: Nordal Åkerman
- 1988–1992: Bo Huldt
- 1992–1995: Rutger Lindahl
- 1995–1997: Bo Huldt
- 1997–2004: Anders Mellbourn
- 2005–2010: Tomas Ries
- 2010–2014: Anna Jardfelt
- 2014–2018: Mats Karlsson
- 2018–2022: Christer Ahlström
- 2022– : Jakob Hallgren [4]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Utrikespolitiska institutet 1938–2013 (broschyr, 2013, PDF), sidan 48
- Årsredovisning 2021
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Lennart Hirschfeldt: Yngve Lorents i Svenskt biografiskt lexikon
- ^ UI : Verksamhetsberättelse 2004
- ^ Centrum för Östeuropastudier och Kinacentrum invigda [1]
- ^ ”Ny direktör vid Utrikespolitiska institutet”. https://www.ui.se/aktuellt/2021/ny-direktor-vid-utrikespolitiska-institutet/.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|