Uropeltis beddomii
| Uropeltis beddomii Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Sköldsvansormar Uropeltidae |
| Släkte | Uropeltis |
| Art | Uropeltis beddomii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Uropeltis beddomii | |
| Auktor | (Günther, 1862) |
| Synonymer | |
|
Uropeltis beddomei SMITH 1943[2] Silybura beddomii GÜNTHER 1862[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Uropeltis beddomii[3] är en ormart som beskrevs av Günther 1862. Uropeltis beddomii ingår i släktet Uropeltis och familjen sköldsvansormar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Arten förekommer i det kulliga området Anaimalai Hills i södra Indien. Honor lägger inga ägg utan föder levande ungar.[5]
Det är inte känt i vilket habitat ormen lever. Angående möjliga hot saknas uppgifter. IUCN listar arten med kunskapsbrist (DD).[1]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Srinivasulu, C., Srinivasulu, B., Ganesan, S.R. & Vijayakumar, S.P. 2010 Uropeltis beddomii . Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 18 februari 2023.
- ^ Smith, M.A. (1943) The Fauna of British India, Ceylon and Burma, Including the Whole of the Indo-Chinese Sub-Region. Reptilia and Amphibia. 3 (Serpentes)., Taylor and Francis, London. 583 pp.
- ^ [a b] Günther, ALBERT (1862) On new species of snakes in the collection of the British Museum., Ann. Mag. Nat. Hist. (3) 9: 52-67.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (5 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/uropeltis+beddomii/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] Uropeltis beddomii i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
|