Hoppa till innehållet

Urbain Dubois

Från Wikipedia
Urbain Dubois
Född26 maj 1818[1]
Trets, Bouches-du-Rhône, Frankrike
Död14 mars 1901[1] (82 år)
Nice, Alpes-Maritimes, Frankrike
Medborgare iFrankrike
SysselsättningKock, författare
BarnFélix Dubois (f. 1862)
Namnteckning
Redigera Wikidata

Urbain Dubois, född 26 maj 1818 i Trets, Bouches-du-Rhône, död 14 mars 1901 i Nice, Alpes-Maritimes,[2] var en fransk kock som framförallt är känd för sina böcker som har blivit klassiker inom gastronomin.

Efter att ha tjänstgjort som lärling hos familjen Rothschild arbetade han i tre stora parisiska restauranger; Café Tortoni de Paris, Café Anglais, som drevs av den franske kocken Adolphe Dugléré, samt Le Rocher de Cancale. Han tjänstgjorde i Ryssland i den ryske fursten Aleksej Fjodorovitj Orlovs hushåll, hos vilken han särskilt ägnade sig åt att skapa receptet veau Orlov (kalv Orlov), vartefter han blev kökschef hos Vilhelm I av Tyskland, kung av Preussen och kejsare av Tyskland[3]. I över 20 år, mellan 1864 och 1885, gick han varje morgon till kejsaren, efter att ha besökt doktorn.

Urbain Dubois är fortfarande känd för att i Frankrike ha spridit service à la russe, där maträtterna skärs i förväg och ges ut i tur och ordning till gästerna som sitter runt ett bord. Han utmärkte sig också för sina plana illustrationer som pryder hans böcker. Ett exempel på detta är La Cuisine classique som han skrev tillsammans med Émile Bernard, kock hos Napoleon III före tjänstgöringen hos Vilhelm med Dubois, och det verket har haft störst framgång av hans verk.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ Datum och födelse- samt dödsort kommer från Joseph Favre, Dictionnaire universel de cuisine pratique. Encyclopédie illustrée d'hygiène alimentaire. Modification de l'homme par l'alimentation, Paris : chez lauteur, andra utgåvan, 1905, vol. 2, s. 741.
  3. ^ Biografiska uppgifter från Bruit de Terroirs, nummer 30, Rungis, 2004, s. 4. Text hämtad den 26 december 2009.