Upplands runinskrifter 98
| Upplands runinskrifter 98 | |
| Runristning | |
 | |
| Fyndplats | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Uppland |
| Län | Stockholms |
| Kommun | Sollentuna |
| Socken | Sollentuna |
| Plats | Rotsunda, Rotebro |
| Koordinater | 59°28′50″N 17°55′4″Ö / 59.48056°N 17.91778°Ö |
| Nuvarande plats | Försvunnen |
| Tillkomsttid | Vikingatid |
| Signum | U 98 |
| Samnordisk runtextdatabas. | |
Upplands runinskrifter 98 (med signum U 98) är en numera försvunnen runsten som ska ha stått på en gravkulle i Rotebro, invid den gamla landsvägen.
Inskriften
[redigera | redigera wikitext]Ristningen är ovanligt formulerad. Ragnfast var Ingetoras son och Sigtrygg har förmodligen hennes make. Stenen är rest till minne av Ingetoras fader, men namnet på fadern är förstört. Stenen är alltså inte rest till minne av Ragnfast utan han har varit med sin moder och rest den.[1]
Inskriften enligt äldre avbildningar:
Translitterering av runraden:
- [igiþur- : lit : raisa : stain : þina : eftiR : faþur : sin : syktrykR : auk : ragnfastr : sun : henaR : ragnar : hit : bruþiR : henaR :][2]
Normalisering till runsvenska:
- Ingiþor[a] let ræisa stæin þenna æftiR faður sinn, SigtryggR, ok Ragnfastr, sunn hænnaR. Ragnarr het broðiR hænnaR[2]
Översättning till nusvenska:
- Ingetora lät resa denna sten efter sin fader, Sigtrygg, och Ragnfast, hennes son. Ragnar hette hennes broder.[1]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Stenen skall enligt texten ovanför träsnittet i Collectaneum Monumentale Runicum ha varit placerad på en jordhög och gravkulle. I Fornminnesregistret anges gravhögen Sollentuna 373:1, som denna hög.[3]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1940-1943). Sveriges runinskrifter. Bd 6, Upplands runinskrifter, del 1. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b06_text_2.pdf
- ^ [a b] Samnordisk runtextdatabas, U 98 † , 2017
- ^ En vikingatida stensättning i Rotsunda, Richard Grönwall & Per Widerström, Rapport 2003:25