Hoppa till innehållet

Upplands runinskrifter 708

Upplands runinskrifter 708
Runristning
Fyndplats
Land Sverige
Landskap Uppland
Län Uppsala
Kommun Enköping
Socken Kungs-Husby
Plats Kungs-Husby kyrka
Koordinater 59°31′21″N 17°16′21″Ö / 59.52246°N 17.27255°Ö / 59.52246; 17.27255
Nuvarande plats Inmurad i vapenhusets Ö vägg.
Tillkomsttid V
Signum U 708
Runristare Balle (A)
Stil Pr3?
Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas.

Runinskrift U 708 är en runsten inmurad i Kungs-Husby kyrkas vapenhus, Kungs-Husby socken, Enköpings kommun i Uppland.

U 708 är inmurad 1,75 meter över marken i utsidan av vapenhusets östra sida, 0,32 meter från det sydöstra hörnet. Stenen är lagd på sidan med toppen mot hörnet. U 707 är också inmurad i vapenhuset, på södra väggen.[1]

Stenen består av grå granit med en yta av vit kvarts. Den är 1,67 meter hög och 0,75 meter bred, en ovanligt liten runsten. Ytan är ojämn och har förmodligen varit problematisk att rista. Ornamentslinjerna är grunda och svåra att urskilja. Stenen är skadad på bägge långsidorna, förmodligen har den huggits till för att passa in vid murningen.[1]

Translitterering av runraden:

· kali · l-t (r)...--a · stn · (a)t · sigraif · brþur · --- ...un · sairR ·[2]

Normalisering till fornvästnordiska:

Kali l[é]t r[eis]a stein at Sigreif, bróður [sinn, s]on(?) <sairR>.[2]

Översättning till nusvenska:

Kale lät resa stenen efter Sigrev, sin broder...[3]

Den karakteristiska b-runan antyder att Balle har ristat U 708.

Redan på 1600-talet beskriver Johannes Rhezelius att stenen fanns i vapenhusets östra vägg. 1829 när kyrkan inventerades kunde varken U 707 eller U 708 återfinnas, man antog att de blivit överkalkade 1770. Inte heller Richard Dybeck kunde finna stenarna 1860. 1947 såg Riksantikvarieämbetet till att delar av putsen på vapenhuset knackades loss, varvid U 708 återfanns.[1]

  1. ^ [a b c] ”Upplands runinskrifter (SRI Band 8 Del 3)”, 1949-1951, s. 233-235.
  2. ^ [a b] Samnordisk runtextdatabas, U 708, 2018
  3. ^ ”Upplands runinskrifter (SRI Band 8 Del 3)”, 1949-1951, s. 233-235.