Upplands runinskrifter 326

	Upplands runinskrifter 326
	Runristning
Land	Sverige
Landskap	Uppland
Län	Stockholm
Kommun	Vallentuna
Socken	Markim
Plats	Husby
Koordinater	59°35′54″N 18°02′53″Ö / 59.59847°N 18.04793°Ö
	Kulturmärkning
Fast fornlämning
- FMIS beteckn	Markim 5:1
Tillkomsttid	Vikingatid
Signum	U 326
Runristare	Gunnar (A)
Stil	Pr1
	Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas.

Upplands runinskrifter 326 är en runinskrift i Husby, Markims socken i Vallentuna kommun. Troligen har stenen ingått i ett monument tillsammans med U 327^[2].

Ristningen

Translitterering av runraden:

[hulm]kir × auk × sikruþr × þaiʀ × ristu × stina × þisi × eftiʀ × suin × sun × sin × siþ×bu[rin]^[1]

Normalisering till runsvenska:

Holmgærðr/Holmgæiʀʀ ok Sigrøðr/Sigruðr þæiʀ ræistu stæina þessi æftiʀ Svæin, sun sinn siðburinn.^[1]

Översättning till nusvenska:

Holmgärd och Sigröd de reste dessa stenar efter Sven, sin son, sent född.^[2]

Beskrivning

Runsten med inskrift från 1000-talet e.Kr.

Uttrycket "sent född" är inte i övrigt belagt i runinskrifterna. Det speglar föräldrarnas sorg och saknad. Den son de länge väntat på dog ung. Och inga syskon nämns som medresare av stenen, därför var han troligen enda barnet.

Runstenen har ursprungligen stått rest vid vägen mellan Husby och kyrkan vid bron över en bäck.

Runstenen har tidigare fungerat som grindstolpe. Den var för hög för denna funktion och nedre delen av stenen blev därför bortslagen. Emellertid hade stenen ritats av på 1600-talet och endast därför vet vi att modern hette "Holmgärd" och att sonen var "sent född". Dessa ord var nämligen bortslagna.^[3]

Se även

Referenser

Noter

^ [a b c] Samnordisk runtextdatabas, U 326 $, 2014
^ [a b] Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1943-1946). Sveriges runinskrifter. Bd 7, Upplands runinskrifter, del 2. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b07_h01_text_1.pdf
^ [Runstenen som fungerade som grindstolpe vid Husby var för hög för att passa i denna funktion. Den saknar därför nedre delen, som blev bortslagen. Tack vare att runstenen ritades av på 1600-talet vet vi att moderns namn var Holmgärd och att texten avslutas med adjektivet siðburinn ’sent född’. Detta är det enda belägg som finns i runsvenskan på detta ord. Om vi inte hade haft 1600-talets runforskares noggranna avritning att tillgå hade det varit mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att förstå inskriftens sista ord. ”Sorgen lyser igenom på stenen till Svens minne”]. Språktidningen. Runstenen som fungerade som grindstolpe vid Husby var för hög för att passa i denna funktion. Den saknar därför nedre delen, som blev bortslagen. Tack vare att runstenen ritades av på 1600-talet vet vi att moderns namn var Holmgärd och att texten avslutas med adjektivet siðburinn ’sent född’. Detta är det enda belägg som finns i runsvenskan på detta ord. Om vi inte hade haft 1600-talets runforskares noggranna avritning att tillgå hade det varit mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att förstå inskriftens sista ord.. Läst 6 oktober 2014.

Externa länkar

Artikel på spraktidningen.se

[rtdb-1] [a b c] Samnordisk runtextdatabas, U 326 $, 2014

[sri1-2] [a b] Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1943-1946). Sveriges runinskrifter. Bd 7, Upplands runinskrifter, del 2. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b07_h01_text_1.pdf

[3] [Runstenen som fungerade som grindstolpe vid Husby var för hög för att passa i denna funktion. Den saknar därför nedre delen, som blev bortslagen. Tack vare att runstenen ritades av på 1600-talet vet vi att moderns namn var Holmgärd och att texten avslutas med adjektivet siðburinn ’sent född’. Detta är det enda belägg som finns i runsvenskan på detta ord. Om vi inte hade haft 1600-talets runforskares noggranna avritning att tillgå hade det varit mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att förstå inskriftens sista ord. ”Sorgen lyser igenom på stenen till Svens minne”]. Språktidningen. Runstenen som fungerade som grindstolpe vid Husby var för hög för att passa i denna funktion. Den saknar därför nedre delen, som blev bortslagen. Tack vare att runstenen ritades av på 1600-talet vet vi att moderns namn var Holmgärd och att texten avslutas med adjektivet siðburinn ’sent född’. Detta är det enda belägg som finns i runsvenskan på detta ord. Om vi inte hade haft 1600-talets runforskares noggranna avritning att tillgå hade det varit mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att förstå inskriftens sista ord.. Läst 6 oktober 2014.

[1]

[2]

[3]