Ultramarinkardinal
| Ultramarinkardinal Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Kardinaler Cardinalidae |
| Släkte | Cyanoloxia |
| Art | Ultramarinkardinal C. brissonii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cyanoloxia brissonii | |
| Auktor | (Lichtenstein, 1823) |
| Synonymer | |
| Cyanocompsa brissonii | |
Ultramarinkardinal[2] (Cyanoloxia brissonii) är en fågel i familjen kardinaler inom ordningen tättingar.[3]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Ultramarinkardinalen är en praktfull mörkblå fågel med en mycket kraftig näbb. Hanen är mestadels djupt koboltblå, med ljusare blått på skuldror och ögonbryn, men med en mörkare fläck över ögat. Honan är enhetligt fylligt rödbrun.[4]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Ultramarinkardinal delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]
- Cyanoloxia brissonii caucae – västra Colombia (dalarna i övre Rio Patia, övre Cauca och d'Água)
- Cyanoloxia brissonii minor – bergstrakter i norra Venezuela (från Falcon till Lara, Sucre och Monagas)
- Cyanoloxia brissonii brissonii – nordöstra Brasilien (Piauí och Ceará till Bahia)
- Cyanoloxia brissonii sterea – östra Paraguay, östra och södra Brasilien och nordöstra Argentina
- Cyanoloxia brissonii argentina – östra Bolivia, Chaco i Paraguay, västra Brasilien och norra Argentina
Levnadssätt
[redigera | redigera wikitext]Ultramarinkardinalen hittas enstaka eller i par i buskiga skogsmarker, ofta nära vatten. Den kan hålla sig gömd och föredrar att födosöka i täta snår.
Släktestillhörighet
[redigera | redigera wikitext]Tidigare placerades arten i släktet Cyanocompsa. Genetiska studier[5] visar dock dels att arterna i släktet inte är varandras närmaste släktingar, dels att ultramarinkardinalen är mycket nära släkt med azurkardinalen (Cyanoloxia glaucocaerulea), varför den förra allt oftare inkluderas i Cyanoloxia
Status
[redigera | redigera wikitext]Arten har ett stort utbredningsområde och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Beståndsutvecklingen är dock oklar.[1]
Namn
[redigera | redigera wikitext]Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar franske ornithologen Mathurin Jacques Brisson (1723–1806)[6]
Bilder
[redigera | redigera wikitext]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Birdlife International 2012 Cyanocompsa brissonii Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ Brewer, D. (2020). Ultramarine Grosbeak (Cyanoloxia brissonii), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.ultgro1.01
- ^ Bryson, R.W., J. Chaves, B.T. Smith, M.J. Miller, K. Winker, J.L. Pérez-Emán, and J. Klicka (2013), Diversification across the New World within the blue cardinalids (Aves: Cardinalidae), J. Biogeogr. 41, 587-599.
- ^ The Key to Scientific Names (J. A. Jobling, red.) i Birds of the World (S. M. Billerman et al. red.), Cornell Laboratory of Ornithology, Ithaca. Hämtad 2024-01-01.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör ultramarinkardinal.
Wikispecies har information om Cyanoloxia brissonii.- Läten på xeno-canto.org
|